Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 augusti 1843, sida 1

larilens eraulelter. och då lagen en gång var gjord, så var det Sherilsens pligt att tillse, att den esterlesåcs — liksom hapiten gör med krigsartiklarne, och jag han icke säga ett ord derom. Men antas, Bill, att kapiten fick det infallet att tro, det vi hade gömt litet grog i kojen, och ville bevaka och spionera ut oss, och visiterade tre eller fyra gånger om dagen, skulle du icke kalla det att plåga och trötta ut folk? Visst skulle jag det, och nu förstår jag hvad du menar: svarade underbåtsmannen. Ja, ja, Bill, det är nästan detsamma, som alt göra Slon trång, för av få veta hvar liktorn är, fortfor Bob: och se Sheriffen gjorde icke blott sin pligt, han gick ännu längre; men för att komma till saken: på min gamle far hade han riktigt lagt an, och sorsbkte mången gång att fånga den gamle: men det var, vid Gud, icke lält. — Slutligen ville olyckan, att en af våra båtar blef tagen, och en stackars bror till mig blef gripen och förd inför Sir James, — jag mins den dagen som i går, — Jem var yngre än jag, och min gamla mors Asklin2; då hon sick höra, att han var fången, trodde vi, att hon skulle blifva vansinnig. Rin stackars far gick det härdt till bjertat: ban kastade sig på sina gamla, stylva knän för Sir James — och min mor bevekte den nådiga frun att lägga ett godt ord till; — men allt var lörgåfves. Min far hade för ofta trotsat honom, och derfore svor han på, att nu quitta den Sanna råkningen. Den stackars Jem sattes färuslad i tornet och affördes sedan till Grefskapets fingelse, för att der afvakta siu dom. — Ser du Bill! vågen dit var enstaka, och en trupp af våra raska gosÅ