Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 augusti 1843, sida 1

Toms skarpa öra hörde ett sakta hviskande. Mitt budskap till damen är icke skriftligt , det; är muntligt. Muntliat! så, Så svarade Tom; nå, då ni icke har något bref, kan ni få tala med den nådiga frun sjelf. Just det vill jag, svarade den främmande, och då jag har brådtom, så laga att porten strax blir öppnad. Men jag menar, att ni kan tala med nådig frun, utan att den öppnas, svarade veteranen. Här kommer den nådiga frun sjelf, och kanske är er kamerat, som håller sig under luckan, så god och emedlertid hissar sin flagg. Jag är alldeles ensam, svarade den srämmande; men i samma ögonblick kom en af trädgårdsmåstrarne springande och skrek: Var på er vakt! det är röfvare och plundrare i trägården. Öppna icke, M:r Thomas. Gif eld! tjufvar! hjelp, hjelp I Ett skarpt hvisslande följde på detta rop, och sinom nägra minuter stör:ade ett band hanäsaste karlar ur buskarne och församlade sig på stors vägen. . Jag vill säga er något, gossar! brummade Tom, jag råder er, att icke göra er förmycke förtrogna med stora vägen; ty vi ha en fyrpun ding väl laddad med bösskulor just i gången och kocken står tillreds vid sängpannan me eldrodt jern. Gör dig färdig kock! och om d vilja äntra porten, så gif fyr och skicka der alla åt fanders. Hi Jag är firdig, svarade kocken, och det va iltydligt att detta meddelande icke förfelade a göra sin verkan på de äbfollande; ty de drog