Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 augusti 1843, sida 2

Jan hoppas as alt den nådiga Frun icke är missnöjd med mis? mente veteranen. Nej, visst icke det, svarade Dimnsdale, visst icke det; men då den nådiga Frun, som ni kallar henne, spart far lemna Bellevue. som ofvergär i andra händer, så — Såakskall jag styra mina sesel efter hennes albrot honom den gamle. en ni skall icke taga det illa, om en gammal becktröja icke tror. på er ullikDet ar likväl sant; inom få dagar l måste Lady Esdaile lemna slottet, savida icke ni, som står i stor gunst hos he inne, kan öfvertala Miss Amelia, att ändra tänkesätt förklarade: den nye Baroneten. Ullåste lemna! ha, ha; ha skrattade veteranen; då misstager ni er säkert. Och hvartill skall jag osvertala min unga Lady? — Nå — ja egendomen skall öfvergå i den råttmåtize arfvingens händer, sade Advokaten och tystnade. Ganska rätt, nådig Herre, det vet jag, och kon besitter den nu Gud välsigne henne! svarade den ärlige veteranen. Ni misstar er, min bäste?, sade pimsdale i det han nedlatande tog den gamle vid armen. Saken står så: cgendomen mäste enligt lag mergå i andra hånder, om Miss Amelia icke jan bevehas, att gifta sig med den nye Baroneten. ö Hvad, gir Edward Dimskal, som de kalla honomz frågade veteranen, hopsamlande alla sina Silskraster. Denne gången är er förmodan riktig, ehusru namnet ej rält uttaladt, svarade advokaten.