Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 augusti 1843, sida 2

niiiii — — ÅYkea förhåller sig så, och om hon icke vil gifta sig med Sir Edward, få damerna begg vandra ut i vida verlden. Det är hardt, suckade gamle Tom; mer hans ansigte ljusnade snart åter, i det latr utropade, slående med handen på låret: Åu har jag det, de ha hissat nödflagg, oc! ni har sett det, nådiz Herre, och seglat hi till deras bistånd; är det icke så? — Ni har icke så alldeles orätt med er för modan, min gode man, svarade Baroneten ty jag är mer än vän till damerna. Herren vålsiane er derför tusen gånger utropade den gamle, ni vill upplysa miz,ja borde straxt kännt er på segelln ... mel bvari skall gamle Tom kunna bistå nädi Herrn?— Advokaten upptog en börs och höll den fram för den gamle: denne och en till skall till höra er — jemte lifstids underhåll, om ni vil öfvertala Lady Esdaile och hennes dotter Hvartill nadig llerrer frågade Veteranen, det han tog ett par steg tillbaka. Att miss Amelia gifter sig mell Sir Edvarc A svarade Advokaten. Gifta sig mel Sir Edvard Dimskal! — då vill jag blifva för domd, om jag någonsin gör det! utropade den ilige gamle. ÅIlvad, afvertala henne, att läte hopsplissa sig med den zassen, som redan 2Jor. hennes hjerta nog bekymnier med en simpel landthaj, som borde häng gas till torkning i hogsprölet; — aldrig, nådig Herre! det kan icke vara ert allvar. Mitt fulla allvar, svarade Advokaten, som, sehuru djupt förolämpad af sjömannens vitrande.