Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 augusti 1843, sida 1

vittnena, sade Dimsdale, skakande på husvudet, antingen för att hota eller öfvertala, vilttiend — Som ni mutat till er afgrundsplan, svarade Lady Esdaile häftigt. — Förr ville jag se min dotter på bålet, än i en så föraktlig mans armar; hennes suckar skulle då för mig låta som musik emot hennes vid allaret tvungna ja-ord. Det är mitt svar, Sir. Fortsar ni med er svarta förföljelse; jag ställer min oskuld och milt barns öde under skydd af det höga väsende. som lofvat våra de saderlösas far och enkors värn. bimsdale bäfvade för Ladyns majestätiska blick. Hvarföre Mylady, vill mi drisva mig till det yttersta? sade han. Tänk på er dotter; — ätt utsätta henne så ung och skön för verldens stormar! Tänk på er behagliga bostad, som ni ofördröjligen måste lemna, om ni längre vägrar, att bevilja min uppriktiga och välmenta bön. Tänk på — Ni behöfver icke fortsara, Sir, afsbröt honom Lady Esdaile. Edra bevekelsegrunder äro alltför klara, — icke kärleken till mitt barn ingaf er detta skenbart ädelmodiga förslag, ty då hade ni alhållit er ifrån hotelser. Nej, nej; fruktan är det, som förmått eder dertill, — ja fruktan, att edra vinningslystna planer likväl skola slå felt; ni ville göra ert tvifvel till visshet, derigenom att ni försäkrade er om min dotters hand. Men förr är jag beredd att lida allt, som er makt och vilja kan tillfoga mig. Jag förlitar mig på min rättvist sak och på IGud, som skall sända vedergållningens dag. Gå ni, Sir; lemna detta oskyldiga sällskap, sot