Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 augusti 1843, sida 2

hade varit. Vi fingo här ett cafc att förfoga öfver: vär sängkammare var det slags estrad, som man finner i alla caser uti Orienten, och på hvilken man sätter sig eller kryper tillsammans för alt röka sin pipa. Ilär voro vi liksom aktörer framför sin publik, och publik felade oss i sanning icke. En del af befolkningen betraklade med mycken nyfikenhet, huru Frankherne drogo af sig stöflarna och tvättade händerna. Denna befolkning var grekisk, det vill säga kristen; men få ibland dem kände någon annan dialekt än den turkiska. Detta är ofta händelsen i det land, som vi genomvandrat, och då dessa asiatiska Greker vilja tala sitt språk, uttala de oriktiga ord. Jag kan försäkra Er, att den dialekt, som man kunde kalla den ny-joniska, äger intet af ljusbeten i Herodots språk. För att komma till Sardes, måste vi å nyo passera genom Ephesus; men vi hade ej skäl att ångra denna resa. Vägen, som under fult väder hade behagat oss, föreföll oss nu, då vi för andra gången beforo den under ett herrligt väder, verkligen förtjusande, i synnerhet vid slutet; vi gingo till fots nedför en brant sträcka, som genom en lemning af stenläggningen, som var i dåligt skick, bade blifvit ännu svårare för hästarna att beträda, och träffade här på en strömbädd, med hvilken gångstigen förenade sig. Man kan ej tänka sig något mera friskt och behagligt än denna väg, som förlorade sig i en bäck under en ogenomtränglig skugga; lite länsro bort, på ett ställe, der vägen gick fram utmed floden, som här slingrade sig någorlunda djupt, märkte vi på en gång i luften en romersk