Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 augusti 1843, sida 1

. och kanske förnämlisast, m tycket, som beror på solkså Freärik Burbarossa skolat, ivila i en grotta, ater visat s ir icke utan forijenst, likasom arbete, en historisk arkitektonisk resa vid Rhen betitlad blott Le Rhin, churu han med rätta, i tyska blad, fatt pöskrifvet för sina många nistoriska bockar ocnh sin öfverdrifna förkärlek .ör Frankrise, som gör honom alldeles blind för alla andra länders förmåner. Bland annat påstar han, alt fransyska litteraturen ej alienast den förmnömsta, utan på visst sätt, den endat litteratur, som finnes. Det är alt gå nåsot längt i sosterlan ishärlek. Snille kan man imellertiä ej hetaga karlen. ISckligare än hictor Hugo med sina Åurggrares bar Ponsard, en ung advokat från Dauphine varit med en tragedi i klassiskt manör, Luctece; men bland det partiet har jag också hört: cest faible! I yåle akten uppträder Lucretia, som offer, hvilket gaf en spefogel anledning säva, alt när M:me Dores al, som ger Lueretias roll då sramträder, skulle man ej tro ens brottet mäjligt (hon ir näml. en rysliat skön ruin. och har aldrig lutit det komma till våld). Julilh, en annan tragedi af den klassiska skolan, är ett vackert arbete, men kort, och saknar dramatiskt intresse. Den har bibehållit sie, men ulan beundran. För att få den spelt måste författarinnans man, den sameuse Emile Girardin, aulita ministerielt inflytande; också frågade en aktör, då rollerna utdelades, om han behöfde (af 3) studera mer än de 2 första aåterna? — M:lle Rachel är soriräskig; men Ex. Lövenhjelm, som sett henne mer än jas, och som är stor kännare, säger, att i kärleksscener. ej ligger hennes talent. Detta omdöme inträffar också med hvad man allmänt hör anmärkas mot henne: hon är blott hjeltinna, ej qvinna. llennes delamation år alldeles ofarliknelig; de ledsamma alexandrinerna, med sina klamtningar till rim, försvinna totalt: man hör blott prosa, men den mest harmoniska: så måste de samla hafva deklamerat. Jag tycker deck, alt hon deri selar, att, när hon skall gå frön exaltation till mildhet eller slapphet, sker det för tvärt: hon deklamerar utan minsta paus det mest motsatta. IIvarlor ej göra så stor paus, som svarar mot den tid en tanke behöfver, för att silva rum åt en annan? — Männe ej denna brist härleder sig från den ofvan anmärkta med afseende på kärleksscener eller öfyerhufvud från brist på hånia? — llon tycks spela blott med förståndet. Men karske vore hon ei så fullkomlig i sin helhet, om hon ej så sulikomiliiat hade känslan i sin malt, hvilken så lätt olvergar till osverdrist och hänför, forvillar konstnären sjelf, da han deremot endast bor hänföra och villa 25 ådaren. Jag hörde här i Congräs Vistorique ett tal om Civilisationen, elt det snillrikaste och mest poetiska, och det elver ett så upphåjdt å Det hölls på den vackrast skrilna och talade i franska af spanska ex-nunistorn Martinez de la Rosa! Det var et nöje all la se honom, ryktbar som skald, beklagansvärd som slalsman, pastelero (pastejbagare: Jalt: mes), och omtald, så. : n