— — ——— —— ——— Om sommarn ser man sjäriln blommor smeka 1vem vill ej gerna med de skona leka? — Tröst i striden. Ljus och mörker städse strida uti denna töckenverld. Drar för ljuset du ditt svärd, o! bered dig då att lida allt af mörkrets vilda tropp, hvilken, bländad utaf glansen, ville sjelfva stjernekransen svärta med det stoft, den hvirflar opp. Känner då du modet svigta, må du emot solens lopp, borgen för ditt hjertas hopp, dina häpna blickar rikta, och, uti dess klara ljus, skall du skåda trösten brinna: En gång skall du seger vinna, högt uppöfver fallna verldars grus! VICTOR. Min Huldas Ögon. De dumma menskor kalla Min Huldas ögon — grå; Jag bättre vet än alla: De äro himmels-blå; Ty, om jag i dess öga ser, En himmel der emot mig ler; Och himlen är ju blå, Hvad folk än prata må. I en Stambok. Å Du är en blomma och en fjäril jag, Med dig jag ville leka natt och dag. — — —