Aristokrati och Demokrati. (Efter Fodrelandet). I. staternas historiska utveckling blifva vi en ppoel strid varse. Den ena är mellan despooch friheten, den andra mellan aristokratien demokratien. Det är en lika så gammal som Atiig tro, att dessa strider hafva en gemenrot och samma mil, att man, genom att ämpa aristokratien tillika kan strida för frins sak, med ett ord, att frihet och jemlikäro detsamma. Vi finna tvertom, att frien osta svårare låter försona sig med demolien än med aristokratien. Den romerska subliken var äkta aristokratisk, och då demolien segrade, var dess första triumserande dling, att nedlägga makten i Julius Cäsars der, som är jemlikhetens främsta stridsman, Han Brutus och Cassius, såsom representanför den kufvade aristokratien, göra ett föradt försök att rädda friheten, genom att dösen enskild man. Demokratiens kulminationshkt i Athen var likaledes det ögonblick, då ikles förenade enväldet i sina händer. Då hokratien i England jublade öfver aristokraAs sall, och statens representant med sitt blod ble besegla dess seger, se vi folket i stoftet en kraftfull och genomgripande despot. nkrike såg monarkien sammanstörta, aristotien trampad under fötterna, och under den na yttersta konseqvenser genomförda demokien, framstod ej blott den blodigaste, utan väål den kraftigaste, i alla förbållanden ingande, all frihet kufvande, centralregering, verlden någonsin sett, och som bereder väför en militärisk despoti. I Danmark kae sig demokratien, som ej längre kunde utåda aristokratiens förtryck, med fullkomlig rePation, i absolutismens armar och ligger det Du, ehuru spratllande. Ålven i Sverge hal n, under Carl XI och Gustaf Ill, hast exempå dylika förvandlingar, ehuru folkfriheter åtminstone till en viss grad, snart äterto; rätt. Dock, dessa och många andra epoke historien erbjuda oss demokratien i större el mindre grad af revolutionstillstånd , och e ess lugna utveckling. Imellertid finna vi äf nu för tiden demokratien och absolutismes enade i flera af Europas stater, liksom jem 2 Åbeten herrskar i de asiatiska despotierna. Här pl d vare naturligtvis ej sagdt, att frihet och de krati ej kunna trifvas tillsammans; ty just dei hafva vi, i detta ögonblick , lysande exem i flera af de Schweitziska Kantonerna, Bel n, Holland, Norge och Nordamerikanska Fr terna, medan Frankrike ännu ej emanciperfrån den revolutionära jäsningen, så att d nhända är tvifvelaktigt , hvartill demokratie rstädes kommer att utveckla sig. A andras n är det just grundfelet hos seodalaristokrn, att den suveräna makten är delad unde nsamma, samt svag och ur stånd att värdi; resentera staten, i förhållande till srämmat makter, likasom till att handhasva lagen i sjelfva staten. Äfvenledes är den stat, de istokratien, om än i en mycket förändrad g lt, till en del ännu herrskar, näml. Englan visst fall, Europas friaste stat. Ått förhålla