Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 augusti 1843, sida 1

— Det ser ut som det vore en messbok, ... stammade borgaren. . — Ja, det är en messbok, svarade Fleurette. — Af hvem har Ni erhållit denna bok? — Jag vet ingenting om boken, mumlade Clisson. — Jag har sält den af min mor, som trodde på Gud? insöll den unga flickan; och hvad denna lilja beträffar, som så förskräcker er, så är berättelsen derom en hemlighet, som jag skall yppa för min biktfader, så snart det åter finnes, liksom fordom, en biktstol för ångerfulla synderskor. i U sjlen nu skall du gå att yppa denna hemlighet inför folkets domstol. — Mill hjerta skall ingilva mig hvad jag bör svara! — Rättvisan skall döma dig, vackra batgörerska ! : — Gud skall dömma mina dommare. — Och Gud skall förbanna dig, såsom jag förbannar dig, utropade medborgaren Clisson; ned med Chouanerne! ned med liljorne! lesve Republiken! — Fleurette, förd inför skranket af en fruktansvärd domstol, kände medlidande med sin gamle fars tårar och förtvislan: hon försökte att belrätta den kärlekshistoria, som vi nyss läst, hon talade om de fromma . besök, som hon hvarje dag, med en messbok i handen, gjorde hos sin mors skugga, om denne olycklige aristokrat, som, förföljd af massan, blifvit upp tagen af henne, slutligen äfven om den blom