Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 juli 1843, sida 2

— — —— ssvaknade, fann han i det rum, som tjenade honom till tilllyktsort, små förnödenheter, som shans beskyddarinna haft den omsorg att ditskaffa, lämpade efter sin nya väns behof: han fann på ett bord böcker och brochyrer, vidare linne och kläder, allt som behöfdes för att förvandla honom till en elegant. I sanning! detta var en ljuf dröm för en olycklig rojalist, . och han slumrade också hela dagen, för att ej åler uppväcka sina lidanden och skingra sina lyckliga drömmar! — Då aftonen kom, förebar undrat den förvandling, som var hennes verk, åter den unga flickan, denna qvinna, som var så skön och så god, sitt vanliga besök i sin mors kammare, för att der besöka en vacker ung man, som hon hoppades att kunna rädda genom blotta makten af sin tillgifvenhet och sitt mod. Ilon förmådde honom att sätta sig ned i en ländstol invid den, på hvilken hon sjelf satte sig; och i det hon betraktade honom med uppmärksamhet och glädje, som om hon hos honom hade besade hon: — Jag har, minsann! svårt att igenkänna Er, och dertill gratulerar jag Er. Gud vare tackad! Ni bar nu återkommit från Er förskräckelse, Ni är fullkomligt återställd från Er matthet, och Ert sär var lyckligtvis mycket lindrigt; nu återstår blott den berättelse, Ni lolvat mig, är det icke så? ... Tala då, min vän, jag hör Er. — Min historia blir ej särdeles lång, Fleutetle; ty då jag säger dig, alt min familj är af idel, har jag redan berättat hälften deraf: jag ir Grefve Louis de Figeae .. en rojalist, aritokrat och emigrant ! — Min Gud! utropade den oskyldiga unga