Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 juli 1843, sida 2

. låta höra sig öfver polismaktens missbruk (dw polisbetjeningens fatala demoralisation, utan ejer före att en ny betydlig utvidgning i polis Å organisation är att vänta, och anslag red dertill disponerade, utan att man känner, IF ruvida någon reform kommer att ske uti i hittils öfliga sättet för polisbetjeningens an gande, och kontrollen öfver dess function Under sådane omständigheter torde det vÅ nödvändigt att inhämta förhållandet mellan kd fr naderne för fångars underhåll i stadshäktetår och tillsörene: kostnaderne för domstolar fångar i jemförelse till Polisens: omkostnader: för sängvärden förr och nu: kostnaderna för pojebetjeningens aslöning förr och nu med jemföre till hvad de uträtta för samhällsordningen förr Bl nu: resultatet af dessa undersökningar skall f sa alt brottslingarnes antal betydligt hvarje ökar sig; och månne det ligger någon öfvå drift i, alt påstå att denna tillökning är så förande? Men den vida viktigare frågan 1 hvarifrån kommer då detta! Om man oC medgifver att den nöd som de båda sedi kl årens hårda conjunctur och lissmedelns dyr förorsakat bland den arbetande klassen, till gon del ökat förbrytelserne mot ägande-rät I så är det likväl bevisligt att en vida st . anledning ligger uti den långa tid, som domstolarnes behandling remitterade arrest ter blifvit qvarhällne i häktet, utöfver den då remisserne bordt vara insända, men fra för allt i det ölverhand tagande missbru hos polisbetjeningen, att, utan lagliga anti: ningar, arrestera äfven sådane personer för bj ka någon farhåga ej i ringaste mån kan u stå. bet är detta, af polisens egentliga best melse ingalunda påkallade sätt att gå tillvifit som i synnerhet är anmärkningsvärdt, och sf förr eller sednare måste leda till en alldd: motsatt följd emot den, man beräknar, då hj tenas fullproppande äfven med sådane som nödvändigt mäste häktas, och den sörbittri Kv som väckas hos dem, hvilka behandlas h dare än behofvet fordrar omöjligen kan Mt: ka till moralitetens förbättrande. Den som R lar på denna anmärknings riktighet, och QF dömet om polisens sätt att ransaka i tjuf-N af mindre vigt, samt dem som angå sörsv. ft löse personer, kan rådfråga stadens brottmillö: domstol och der begära se polisundersökningar En annan anmärkningsvärd art af jurisdietsa är, att draga hederligt folk för polisen dy pliktfälla dem för de obetydligasto förseell; äfven mot gamla förlegade författningar. Ak: toriteterne sjellva i främsta rummet vore pli ge alt tillse, det olämplige förlegade förfavtrå sar upphälvas, och alt nya mera tidsenlån träda i deras ställe; denna omsorg vore 1 hända lika angelägen hos stadens styresm som den, att förse staden med vackra prom nader, att utan plan, med slösande värdslh het låta gräfva grafvar och diken, och att föl, ta arbeten utan ändamål ete. ete. I öfn och då gamla olämpliga och i glömska I skäl råkade polisförfattningar finnas, så blir . alltid polisstyrelsens fel om de i tid eller . tid tillämpas; ty deras makt sträcker sig äf TH kt :111. 2 11palishatjenter isk alt icke al onödigt fjesk, Littslighor förtölj Se-nil eller snikenbet efter böter åtala ban p lingar, hvilkas lagstridighet ingen annan än I. lisstyrelsen ens anar, och hvilka för allal ordning eller sundhet icke äro i ringaste m menliga. ÅÄtminstone bör ej Polisbetjeningh. uppmuntras till dylika angilvelser gzenq. en särdeles välvilja å Polisstyrelsens sida dh. sto lättare och vådligare att missbruka, som den a af 1 Sa visat sis, om ej något annat i en rikare holiskassa, och för hvil ken aldrig redogörelse lemnas. — Af Justi Satsministerns ärliga underdåniga berättels 1805, att det öfver all jemförelse största ant et af brott begås emot, dels olisförsalinings ch dels sinanslagarne. Till de af förra slagel,. )ra räknas sylleribrotten. — Oberäknadt ick omständigheten, att dessa — den moderna upp, ysningen och förvaltningen till föga heder ; emna sjelfva en så öfvermåttan stark fyllnad.. brott-columnerna, utan alt vara brott i egent 5, utan allenast i conventionell mening, si Ä 9 atom af sig en mängd verkliga. 0 hvilka förmodligen eljest aldrig skulle blif il begångna. Man talar mycket och bjertrö-k. inde om de brott och olyckshåndelserson 4 halva sit upphof: och sant är att Ner sig; men det skulle vara högeli— — 2 sd d: jan — — U a vid sin dotters graf! Jag är i ((t. åböj hennes ende son. Fleureffa i gång få kn APRh 1 14—