Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 juli 1843, sida 1

tskilj de hrtossar som betäcka hans panna, ch hvilka undandölja ett sär... — Blod! ... — a, blod, som du bör bämma med din näsduk, meuretle! — Här! — Befukta hans ögon, hans äppar, heia hans kropp med vatten. . . — ifven detta har skett. — Förträfsligt! Betrakta honom nu, Fleurette: se dilt underverk! Fleurette betraktade den arme sårade, som hon bistått .. och i samma ögonblick förde den unge mannen handen öfver pannan för alt sjolf åtskilja de mörka, yfviga hårlockarna; ban öppnade åter långsamt ögonen, och deras första blick gick att smeka den unga flickans tjusande ansicte. Han ville resa sig upp .. men kralterna sveko honom, och han föll ned vid Fleurettes, sin räddarinnas, fötter: der låg han på knä, med hopknäppta händer, en lidande och bönfallande olycklig. Den unge mannen och den unga flickan betraktade hvarandra länge utan alt yttra ett ord, och man kunde hafva sagt, att något utomordentligt föregått hos dem, liksom genom en öfversinnlig förtrollning: de utbytte ljusva blickar, suckar och leenden, hvilkas hemlighet ännu ej forstods af någon mer än Gud ensam; de ryste begge, då de kände infivtandet af en oemotIståndlig vilja, som förde, ja ryckte dem till hvarandra. Slutligen, beherrskad af en öfvernaturlig makt, som öfser hennes hjerta och förstånd giöt en hänryckningens forvillelse, störtade Fleurette fram till den unge mannen, som tycktes kalla henne och vänta, att hon skulle komma; uon vågade fatta hans hand, som han vågat I räcka henne, och efter ett ögonblicks strid, hennes blygsomhels sista ansträngning mot den förI I )