Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 juli 1843, sida 1

——————— — nennes mors rum; hon ångrade nu, att bon såll: Illa emottagit den mysteriöse sremlingen, och jag vet hvarken hvarföre eller huru hon beslöt att godtgöra ett fel, som förekom henne såsom elt verkligt fel mot gästfrihetens lagar. Utan att åt någon meddela sina upprörda känslor och tankar, utan att underrätta sin far, en älta republikan, om den tilldragelse, som upprört och förskräckt henne, hämtade Fleurette af känslan af en inbillad pligt mod att midt i natten stiga upp, gå öfver gården, med sin lykta i handen utan fruktan stiga uppför en lönntrappa, med fast hand stöta upp dörren, som bon vic sin flykt lemnat halsöppen, och att alldeles ensam våga sig in i denna grafkammare, som ej. beboddes af något annat väsende än hennes mors! minne. Döm om hennes smärta och förskräckelse: vid det första steg, hon försökte taga, vid första blick, hon kastade öfver detta run, blef hon varse en man, utsträckt på golfvet strax nedanföre fönstret, blek och orörlig som en död. Hon kände fruktan ... Men en fördold röst tycktes tala till henne: Gå närmare! . . Och den unga flickan närmade sig: Fleuretle bäfvade, men en losynlig makt tvang henne att böja sig ned på Isina knän framför denne man, och den fördolda rösten, som utan tvifvel ej var någon annan än aningens, fortfor att tala till henne ur djupet al hennes bjerta: Haf medlidande med denne olyck lige, denne biltoge! — Hvad bör jag göra? fråsade den unga flickans känsla. — Lägg din hanc i denue unge mans hand .. . nå väl? — Han hand är inte kall, utropade Fleurette ... Ha Jefver ännu! — Lyft varsamt upp hans hufvud