Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 juli 1843, sida 2

— Tror ni då att jag vill gilta mig med Mathurin? — Nej, jag tror det ej, men jag väntade att ni skulle säga mig det. — Ni vågrar således? — Ja, men hvad skall väl bli utaf oss? — Ah, återtog den unga flickan, vi skola förblifva bror och syster. — Vi skola likväl älska hvarandra så mycket, alt man slutligen skall förena oss. — Ni vet ju, att sladgarne icke tillåta två blinda att gifta sig med hvarandra. — Ja, men det hindrar ju inte en förening dem emellan. — Nej — med vilkor likväl att de lemna detta hus. — Kunna vi då icke lefva annorstädes? — Vi stackars blinda, vi voro olyckliga, om vi begåsvo oss härifrån. — Kunna vi blifva olyckliga om vi alltid äro tillsammans? — Det är omöjligt, sade Pierrette, aldrig, al drig skall jag våga det. Hon aflägsnade sig hastigt och Jean fann sig ensam med Mathurin, hvilken bade skyndat efler dem för alt få veta utgången af deras samtal med sltyresmannen. Mathurin, som bört allt, utfor i förebråelser mot Jean och anmälde straxt derefter sin upptäckt för hospitalets styrelse. Underrättelsen härom väckte stor bestörtning, ty Herr Des Ilaudrys gåfva berodde på de begge