Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 juli 1843, sida 1

Graveska målet går sin gång, eller rättare står sitt stånd; och det sista, som derom kommit i dagen, är en, af ombudet för det böga söremålet afgifven, förklaring öfver Graves besvär i HofRätten angående kämners Rättens obebörighetsförklaring. Ombuået förråder i denna skrift en matthet, ja en viss rådlöshet, som icke äro vanliga hos honom. Det lönar väl icke mödan att fästa sig vid en sådan uppgift, som den, att handlingar, som Grave sjelf till en del söretedt, skola utvisa, att han står hos verken i skuld; dylikt uppgifva beslängda advokater alltid, om det är sant eller icke; och deremot ligger visst intet hinder i hvad G. än må hafva bevisat. Men hvad som förtjenar uppmärksamhet, är, alt en gammal jurist kan på rent allvar uppställa den förevändningen, att G. aldrig i sådan ordning aflemnat redogörelse, att beräkning af någon viss klandertid kunnat komma i fråga. Läsaren frågar naturligtvis: hvilken är den i fråga varande ordning? Detta tyckes ombudet? hafva bordt framlägga för Hof-Rätten, som annars, med Handelsbalkens sista kapitel för ögonen, kan råka på att förvånas öfver den gamle lagtolken, ja lagstiftaren. Skulle det, bland alla bruksägare, vara det höga föremålet ensamt, som den af gående Inspektoren behöfver att genom rättens beljente tillställa bruksräkenskaperna? Är det för dess bruk ensamt otillräckligt, att böckerne finnas på kontoret att tillgå, och att derag