Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 juli 1843, sida 1

årligen skulle uttaxeras, jemväl kunde bekostas de gators vidmakthällande i godt skick, å hvilken den nya stensättningen till en början icke ifrågakommer och husägare således alldeles befrias från all enskild gatuhållning, rältvisligen böra draga tungan af en sådan taxering, helst en större säkerhet genom afgifternes utgående af fastigheter beredes åt de obligationer Committerade föreslagit; hvarmed Committerade, inseende, att ifrågavarande asfgistens utgående till en viss procent af sastigheternes taxeringsvärde icke eller voro rätta sättet, enär detta värde ofta är underkastadt förändring, stannat i den åsigt, att, såsom den billigaste grund för taxeringen, antaga Tomtöreasgisten, hvilken är beräknad efter tomternes mer eller mindre fördelaktiga lägen och, i följd deraf högre eller lägre värden, och hvarigenom åf ven de husägare, hvilka af gatornes omläggning skulle komma att draga snaraste fördelen, blefvo högst beskattade, samt föreslå alltså, alt den årliga afgiften till stensättningens bekostande utgöres af hvarje husoch tomtägare, som erlägger Tomtöreafgift, med 46 gånger denna afgift, genom hvilken taxering ungefärliga beloppet sylles. Härmed anse sig nu Committerade hafva, ester bästa förstånd och öfvertygelse, fullgjort sitt åliggande; men oaktadt Committens verksamhet på sätt och vis blifvit begränsad genom ordalydelsen i det dem lemnade uppdrag, våga Committerade förmoda, att en framställning, till slut, afseende en, i Commilterades tanka, nödig förändring, i allmänno stadganden, till fördel och lättnad för Stadens husägare, dock med bibehållande af den genom stadganderne alsedde ordning och säkerhet, icke anses varande ett främmande föremål för committerades öfverläggningar och förslager och finna sig derföre böra begagna detta tillfälle, att fästa uppmärksamheten på behofvet af förändring i nu gällande Brandordning för denna Stad af den 28 Maj 4850, angående: föreskriften för hvarje husägare, att, vid vite, isine hus och gårdar hafva brandredskap, bestående af stege, spruta, ämbar, lykta, svabbar, brandhake och yxor, samt vattentunna, ställd på kärra eller släde. Utom det, att, i de fleste gårdar, utrymme saknas för förvarande af brandstegen, som skall vara minst 20 alnar lång, hvaraf följden blifver, alt den måste placeras på gatan eller någon annan allmän plats, under bar himmel, der den af regn och väta, efter 2ne eller flere år, uppruttnar och blifver, vid tillfällen då den behöfves, högst vådlig att begagna och hvadan husägaren för ofta bringas på kostnad, genom anskafsande af ny, har erfarenheten visat, alt i vår, emot större eldsvådor eller sådane al farligare följder, nu mera, dels genom husens solida beskaffenhet och dels i anseende till de här sillgänglige brandsläckningsanstalters ändamålsenlighet, temmeligen skyddade Stad, behof icke göres, att begagna ifrågavarande, hvarje enskildt hus tillhörande brandredskap, förr, än Stadens sprutor och eldsläckningsapparater hinna framkomma till elden, hvilket vanligen sker hasiigt; hvaremot Committerade lilligt dela den af Stadens husägare L— ALL vy t ———