tAAi3iiii AAAAcAAc ar folkets seder och mun: men sedan dessa lavar, dessa reglor, en gång blifvit vetenskapligt, fornuftsenligt bestämda, blifva de äfven en sjellständig organisation, som konseqvent bör utveckla sig, och bestämma gången af samhällets, så väl som språkets utveckling, på det den måtte ske regelrätt och ändamalsenligt, och på den rakaste, sornufligaste, säkraste väg föra till målet: lagbunden frihet, lycka och ätresnad i samhället, redighet i spraket. Begge delarne löpa eljest fara att försjunka i slafveri eller i anarki. Mensklizhetens sanna vänner och de som verkligen hemtat sin insiat. sin vishet ur historiens Urdarbrunn, kunna derlör ej bättre beordra mensklighelens väl, än genom söärbättrandet al samhällslagarne. — Hur jesuitiskt herrar machiavellister imellertid veta att begagna de autoriteter, byarpå de säga sig stödja sig, bevisas deraf, att de, som i politiskt hänseende, så fast sluta sig till Iegel, deremot i religiäst hänseende, fördöma honom. Sisom ett ytterligare bevis på orättvisan i de Europeiska samlmllslagarne anför Förf. utur Lord Broughams Holilical Philosophy, ett förträssligt verk, som Forf. för öfrigt ofta åberopar, alt ingenting ännu skett till Judarnes emancipation, då de likväl utg ta en stor del af de Europeiska staternas medborgare. I Preussen har kanske dock det mesta skett för dem. — Ibland de intressantaste episoderna i boken är den i slutet af andra Sektionen införda, Preusiska Statsministern Schöns petition, under titel: Hvarifrån och Hvarthän? hvarutur vi dock anse oss så mycket mindre behöfva reproducera något, som den redan varit tryckt i sin helhet i Dael. Alleb. N:s 250 231 för 4842. Den innehaller många länkvärda sanningar. — I tredje Sektionen företager Förf. egentligen granskningen af Herr Grubbes Filosofista Ruttsoch Samhikiklaral, och, enligt värt tycke, med, i allmänhet ganska märkbar öfverlägsenhet. Ilvad vi isynnerhet bafva att anmärka mot denna granskning och. som till en del, synes oss hvila på missförstand, hafva vi redan yttrat. I det hela är nämde arbete deck en sågnesam soreteelse, och man borde kunna hoppas verkhliz2a framste, da llerr Grubbe nu är på en plats, der han bör vara i tillfälle att realisera sina vackra theorier. Bland andra satser, som prosessorn-statsradet uppståller är, att folket har rätt att fordra att slatsförfattningen skall förändras. Fran den sidan borde man derför ej vänta någon motarbetning af representationssörslaget. Herr Grubbe uppställer, såsom vilkor för reformer, för deltazande i representationen , intellektuel bildning, och deri har han, i vårt tycke, rätt; ty, utan en viss grad af intellestuel bildning, sermår man ej inse, hvarken hvad som gåres en sjelf eller andra behof, äfven bidra: densamma, tvifvelsutan , så snart den är sant och grundad pa religiositet, till sedligheten: stadgande och utveckling, samt derigenom til befästande af den grund, bvarpå äfven vi, sa vå som Herr Grubbe, anse staten hvila, näml. fa miljen. Det orätta ligger blott deri, att Her Grubbe ej vetenskapligt uppgifvit huru stor denn: orad af intellektuel bildning, minst borde vara Styrelsen bör, för öfrigt, ej vidare blanda si deruti, än att den ferskassar tillfälle till inhem