Citteratur. e — HVAD ÅR ATT GÖRA ELLER RADPLAGNINR om RÄTT OCH REFORM, med motio ar REY: The orthodoxy of present day sis t the heresy af time past (Nutidens oriodosi blott forntidens kätteri). STOCKHOLM, P. Berg, 1845. 559 sid. 8:o B:co Rdr 2: sk. (Fortsättning.) 1 första Sektionen afbandlar Förf. Obelstenten, såsom grund för allt sträfvande efter , och, utan tvifvel, är denna erund rikoch i sis sjelf ej allenast ej förkastlig, utan prtom ganska god, så snart den ej urartar till ssnöje med allt; ty den som är belaten med ft, den blir det älven slutligen med forruttnel1, tills han sjelf ohjelpligt gripes af densam1. kn riktig obelåtenhet deremot, en obelahet med allt bristfälligt, sporrar till fulländg. Det är till följe af denna orsak Förf., pd framgång drager i härnad mot Förf af ochyreh: Tidens oro och tidens kraf,bevide honom, att han ej förstår tidens oro, och för ej heller kan tillfredsställa dess kraf. rf:s definition af god och ond kunskap, kunvi ej riktiat gilla; ty, enl. vår åsigt, är åffn den varnande kunskapen om det onda en fd kunskap; deremot en undervisning, ett betande, ett sortskridande i det onda, endast klig ond kunskap. I andra Sektionen sker egentligen den såkale bortmönstringen af äldre theorier i Samhällsan, hvarunder Förf. äfven vidrör Preussen, som den måhända bäst oreaniserade absoluta narki; och visar huru stora brister den dock r i, för att ej säga humant, redan blott i juliskt hänseende. Såsom bevis derpå anseres, sjelsva Fredrik Wilhelm III, resormernas Andläggare i Preussen, ej aklade för 101, att, ott på politiska misstankar, flera år hålla en märkt lärd sangslad, utan dom och ransakning dana exempel skulle, från den tiden, hunna mdravas hundradetals. Bland andra var äfven en i Götheborg välkända Dr L. v. Muhlensels, :ilken, blott genom elt slags underverk, undJapp fängelset i Berlin och flydde till Sverge. enare har han likväl fött rättvisa och är, för irvarande, guvernör för en konungens brorsm. Men hvad kan ersätta flera års sångelse eh landsflygt? — Att den sig såkallande histoska skolan är högst obistorisk, är redan länI en asejord sak; ty, alt ingenting är mer rör gi än historien beböfver väl ej bevisas , och fock mena herrar pseudo-historici, att allting i vidt möjligt, bör vara stillastående, samt at genting bör göras till befordrande af mensh ghetens utveckling, utan, på sin höd, alllin ssverlemnas åt sig sjelit, eller, ännu heldre, hin ser läggas i vägen äfven för denna sjelfutveck äng, på det den ej må ske för hastigt; ty sg Te, enl. sid. 42, samhällslagarne utvecklas a Å ig sjelfva ur seder och vanor, likasom gram vatikanv ur folkspråket och ej tvertom, derfö ör man ej heller söka bilda samhällena genor bstrakta lagar o. s. v. Uppenbart är imellet id alt de bär försvara en falsk sats med e iktig; ty sannt är det, att samlållslagarne,! tasom språkreglorna, från början, utveckla si