Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 juli 1843, sida 2

hvartannat. -De der under sjukdomen tillk na stats-skristerne begynna vanligen, om ie med skapelsen, åtminstone med hvardags-betrak lelser öfver samhälls-sörbundets uppkomst ocl vilkor, öfver statsmakternas fördelning, ofve slatshushällningens och penning-väsendeis theol ri, öfver nästan allt, som kan till mänsklig! kunskap komma; och så sluta de med i. ex—— — salpeter. Alt allt samman är ererci lier under en sjukdom, synes deraf, alt hvard.! je sats kommer så der löst fram, utan någos den föregåendes beroende af den efterföljande eller den estersöljandes af den föregående ; al de icke trifvas ens bredvid hvarandra, utar ställa sig på hvar sin rad, likasom På en graf: sten; att de ligga i lufven på hvarandra oct icke förena sig i något annat, än när det gåller att örsila upp logikan; att de äro till häl ten visioner, till hälften ling katekes; att o den äro minst tre gånger så stora som ta karna, och slutligen att inledningen till et böndags-plakat skulle kunna lika väl passa till, ett pabud om tull på tobaks-stjelk eller tyärtår om. i Saken är märklig. Aldrig har i Sverige förr) lroligen aldrig nägonsin i ett annat land, on icke möjligen i China, en så underbar kan is stil existerat; och om vår närvarande period nål gonsin far en framtid, skola forskare och sam lare göra sig de aldra besynnerligaste begrepf om våra civila embetsmäns bildning. vi föreg ställa oss just en bokmal 400 år härefter, hvils ka stora ögon han skall göra öfver vissa kungag bref från denna hjelle-pperioden. Redan för nagr sekler förut har han vant sig att finna dylik skrifter författade i gamla vedertagna former med sin gisna period-byganad, sina gifna or vändningar, sitt eget deduktions-sätt, sin nyktif assky för deklamatoriska utflygter, sin precisio i uttryck o. s. v.: och så möter han en perios (under hvilken nemligen Sverige sagis vara 1y tad till spetsen af makt och ära och bildning då han icke blott i allmänhet träffar statsskrih ter utan precision, klarhet, sammanhana, sprällk, riktighet, utan äfven ytlerligare inströdda aiski liga af dessa här ofvan beskrisna proslappar dF deklamatorisk stenstil, som väl kunde ball va den fördelen utt vara roliga, om ick hvar och en, som har hjerta för sitt fi derneslands ära, kände sig frestad att gråt ofver att se vidunderliga pekoralier siaurera blan hvad som emanerat fran de ställen, der landets höt sta statsmanna-bildninz och legislativa författare förmåäga borde vara samlade. bet är skada, a den granade bjelte, som nu styrer våra öden, ick j förstar svensia; han skulle i sidant fall såkerligek alstyra osoget och ur sin rädkammare aflägsna då; rådeilvare, som visa fallenhet för den olyckliga o löjliga sjukdomen. Eget är, att denna ezentligek påkommer, då de beslut, som skola utfärdas, si mer ån vanligt i strid med hvad logikan och sve ska folket tro sig hafva rätt att fordra. Det sis prosvet af den besynnerliga sjukdomen är det: Statsrådet Lagerbjelke kontrasignerade brefvet hvaruti Stöndernes beslut om salpeler-väsend genombäcklas och förkastas. En Stockholms-tidk ning har dissekerat detta bref och tydligare vj sat, att det hänger ihop som ler och lanahalmg Vi upprepa: o, måtte vår gamle konuns kunn svenska! Skulle han icke ännu kunna lära sid Det är väl i barndomen man bör lära språkhh men somlige äro ständigt unga och blifva de allt mer och mer, just vid en så kramskride alder. : — — — — —p—:7 —