Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 juli 1843, sida 2

honom i sina armar, kallade honom vid de ljufvaste namn och gjorde honom ömma sorebråelser, all han på så länge ej besökt henne. Det var en obekant, som aldrig i sin lifstid sett Arabella; men vid närmare efterforskning befanns det, alt han kort förut i en sjukdom förlorat allt sitt hår, och derföre sälil en hårfrisör göra sig en peruk af samma bår, som denne köpt al Lucie. Anblicken af hennes eget har hade så uppeldat Årabellas fantasi, all bon i den främmande trodde sig se sin Carl; och blott med nöda kunde hon skiljas från honom, Hennes mor har nu, för att förebygga dylika obehagliga uppträden, anförtrott henne ät Doktor Willes omsorg: men äfven här sorisar bon i den inbillningen, att hennes älskade är vid lif, och med det första skall ätervända hem från kriget. så orubbligt än Arabella hänger fast vid denna fixa id, är hon likväl eljest en mycket älskvärd person af beundransvärd klokhet och skarpsinnighet, alltid den första att skratta åt andra qvinnors därskaper, samt i stånd lill tusende roliga upptåg och insall, hvilka i hennes sköna mund erhålla ett dubbelt behag. Jag skulle också rätt gerna föra er till henne, om ni ej hade precist sådant blondt här som hon sjelf, och då är det alltid lite sarligt. Jag har väl inte kommit: med en inre rysning. I ett darhns: afbröt Laura henne leende; Nej gudbevars! men llerr Doktor Wille, som efter sal. Taubmanns död öfvertagit ledningen af detta instilut, äger en så utmärkt skicklighet att bota vissa fruntimmersfantasier , ati man tillskickar honom mänga palienter al värt kön, me— ropade Pauline