Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 juli 1843, sida 2

för, att hon inte mer skall stifta något ondt. — Men Ers Excellens är så uppbragt att N förveslar namnen: gamla Fröken skulld visst vara den sista, for hvilken jag ville bön falla, men min kära nådiga Fröken Pauline. Baronen stannade, låt upplysa sig om alla närmare omständigheter, och hade knappt erfarit, hvilken tydning man gilvit hans befall ning, förr än han lät spänna före sina hästar ilade till Feuchtwangen, och i största hast ar ste med sin syster till , för att befria de oskyldiga Pauline. Emellertid var den stora Paraden till siran de af Furstens födelsedag förbi, och Ryttmästa ren hade dagligen förfrågat sig vid stadsporten, om den gulbyxade dvärgen ej åter visat sig; men då svaren alltid utföllo nekande, beslö han, för att ej längre behöfva uthärda ovishetens qval, att sjelf sorskassa sig upplysning, oc med den första, sanna kärlekens hela skyndsamhet ilade han till Feuchtwangen, för att der iter uppsöka sin förlorade käresla. Fogden och hans hustru voro bortresta att bevista en släginges bröllop; och i hela byn ville ingen kånnas vid någon annan dotter af det äkta paret, in den Anna som var i fäbuset. Ehuru hisnark nu fullkomligt gissade till sanningen, var van likväl i behof af vissbet; och då ej heller )ägot spår visade sig af Betty, återvände han ill staden mera nedslagen är någonsin förr. )å han red förbi vakten vid stadsporien, hejrå lades han af ett högljudt, alt, Bror! somrt lerisrån ljod emot honom. Utteroth hade vaken, och öfverraskade nu sin vän. med den anenäåma underrättelse, att dvärgen, — bhvilkes