Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 juli 1843, sida 1

de profetiska blommorna i brunnen, så att det upprörda vattnet återspeglade hennes grannes bild med förvridna drag, och denna flydde bort under högljudt gråt. Då Laura kom med aftonmåltiden, fragade Pauline, hvilken denna vistelse ort började förefalla allt mera misstänkt och be synnerlig, om hon finge afsända ett bref till sin far? Vi skola öfverlemnva det till Herr Baron vor Gross, svarade Laura, ty utan bans tillåtelsc far ingenting ske här i buset. Och hvilka äro då, frågade Pauline vidare, de damer, hvilka jag i dag säg spatsera i träd garden? De bo alla här i huset. OÖoch till hvad ändawmål? Laura leg. år det äfven mig tillåtet, återtog Pauline efter en paus, all i morgon gå med i träd: gerden? Vi skola låta fråga Herr Baron. kmellertic önskar jag Er en rolig natt, nådig Fröken ! Följande morgon väcktes Pauline af en själsul sång; och då hon närmade sig den dörr, son förde från hennes kammare till rummet bredvid hörde hon en vacker fruntimmersröst sjunga: Conservati fedele , Pensa ceivio resto epeno. E quelche volta almeno Ricordati di me. Chio per virtu damore, Parlando col mio core, Raz ionerö conte. Pauline ville gå in i det tillstötande rumme för att tacka sin granne för den angenäma konst njutningen; men hon: fann dörren stängd, —