—— — ——5—7 — — Ett välklädt fruntimmer af circa 40 år kom från en sidodorr, och frågade, hvad Herr Doktorn befallde? ?För Baronessan, svarade denne, till det blåa rummet, och se tll, att man sörjer för alla hennes behof, och att hvarje hennes önskan uppfylles. Grårocken rekommenderade sig med en artig bugning, och Laura förde Pauline i ett nätt rum med utsigt ät trädgården, der hon blef försedd med alla beqvämligheter; men alla hennes sragor, hvarest hon befunne sig, besvarades bloti med en höjning på axlarna. Då hon mera ifrigt fordrade upplysning härösver af sin sålls apsdame, försvann denna hastigt ur rummet, tillslöt: dörren , och kom först tillbaka mot middagen för att besörja måltiden. Nya förfrågningar hade samma resultat; och sedan sangen, som anhållit om skrifmaterialier, slutat ett rörande bref till sin far, gick hon fram lill fönstret och såg ut åt trädgården. Flera fruntimmer, hvilka, att dömma af deras utseende, voro ur de högre klasserna, spatserade i allöerna; men de tycktes ej vara särdeles benägna för umgånge med hvarandra, ty hvar och en roade sig på sitt vis: en spelte guitarr, en annan slätade kransar, en tredje sall vid sontånen, och betraktade sin bild i den klara vattenspegeln, sorgsälligt ordnande sina lockar, den sjerde satt midt emot, och asplockade bladen af Cbrysanthemum Leucanthemum, mumlande de proseliska orden: llaa älskar mig — af hela sitt hjerita — med plågande smärta — ja — eller nej! Nej! upprepade hon under smärtsamt klagande röst, spreng upp. och kastade an hand soll af