——————————— ——— — — —— Den farliga Tanten.) (Af W. 4. Gerle). 5. FÅFÄNGT TAL. Under tiden begaf sig Polykarp till sin höga gynnerskas rum för att erfara, buru saken aflupit; men då han inträdde, satt Victoire med begrundande mine i sin ländstol framför en skrifpulpet af inlagdt arbete å larococo, och tycktes vara försänkt i djupa tankar, utan att märka sin inträdande förtrogne. Denne, som alltid betraktade ett allvarsamt utseende såsom det förskräckligaste tecken till onåd eller dåligt lynne, försökte alt om möjligt förskingra det senare, i det han under de djupaste bugningar började att orda med den ljufvaste modulation af sin galande röst. Jag var i förmiddags hos Amtmannen derborta i Hohenfeld, der föll talet bland annat också på Ers Höga Nåd — der voro öfver tjugu personer närvarande, men allas mund flödade öfver af min nådiga herrskarinnas lof; och när Amtmannen fragade, hvem som väl vore den vackraste, snillrikaste och aktningsvärdaste Dame i hela den här nejden, ropade alla med en röst: lvilken annan än den högvälborna Fröken von Feuchtwangen? Då Polykarp märkte, att ej något leende vi sade sig på Frokens kinder, fortfor han efter en paus: Jägmästarn i Gränau, den vackre, unge mannen, som varit der sedan Michaelis. ) Se G. H. o. S. T. N.is 74, 76.