Från Red:s Korrespondent. Stochholm den 4 Juli. Parader, manövrer, saluter, kanonader, med ett ord, allt det hrigiska spektatel, som khan på fredligt vis åstadkommas, bar bört till dessa dagars sysselsättningar; icke blott för den härvid hufvudstaden samlade styrkan och flottan, utan äfven för den borgerliga befolkningen, som man skulle kunna tro bade bra litet att sysselsätta sig med eller roa sig åt, i sitt hvardagslif, då sdana tomma nöjen kunna locka den, sckneoch helgdagar, ut ur sina hem för hbalfva, stundom hela dagen. 1 söndags hölls den religiosa högtiden, som länge omtaladts, och som Statstidningen i går kallar sällsamt bögtidlig.? — Den var älven rätt ovanlig, genom den skedda inöfningen af 300 sängare, som skola varit ackompagnerade af 500 instrumenter. NMen som detta ej bör kunna förefalla en Kongl. Statstidving sällsamt, (i samla testamentet läses ju om Lung zafesler med tusend trumeter, o. s. v.) menar sörmodligen den beskedliga monitören, ydundetlisheten al alt sluta gudsljensten med folksången.? Dock, det får väl anses, såsom en sy stematisk åtaärd, för att inprägla hos menige-man den riksvigtiga satsen, alt frukta Gud och ära Konungen, samt alt befästa tron på det jordiska majestätets emanation från det himmelska, Å propos af solksingen: det föreföll nyligen, efter åskådandet af det bekanta National-divertissementet, alt en liten gosse belt naivt frågade: Men säg mig, pappa, hvarföre tycka kunsarne så mycket om ilLHSI igen ? Svaret är ej så lätt; men för ögonblicket kunde kanske det vara hog, att de komponeras af hofpoeter. f I dag, thronseljarens 44:de födelsedag, hör man äfven blott saluter, parader, delilering, och en fest på konel. horgen. Allt hvad man för någon tid sedan hörde sgissas, att den gamle Konungen hade för afsigt, att lita den redan till så hög ålder hunne lindra på ett verksamt sält regerinzsbenymren, öfverlaga det kall, som den gamle m: sto na alltför tunet, då allmänna öfvertygelzen så tydlliak tillkännagiker sic om obeläten! heten med sakernas under skyddet af hans stöd och hans meijligen ännu bevarade anseende hos frennunande mak inträda i en maktut inina, som sedan kunde nd af blifva ett ytterligare skäl, all anses erk! alla, derom hör man ingenti tidningarne jubiiera bl måga, alt ritla till häst inera ser man blott de tänka på framtiden. Rezeringen, och egentligen Kricsförvaltnin: som sä besynnerligt fått lednin gelägenhet, har åter utmärkt slut ang. Rikets Stinders bes n al denna angenom ell bealt lillverkning af bergskrut må : adl alla de skäl, som tala för Ständernas an! n, har Å Regeringen afslagit den; och likväl är det et factum, att det är nödvändigheten för Staten att sälja . krut till allmänhetens behof för ett pris, vida under tillverkningspriset, som medför det osormliga förhållandet, att Staten måste betal: silt eget behof med heoch fyradubbelt hvad det kunde och borde kosta: att ej tala om den absurda misshushållningen för landet i allmänbet af hela det konstlade systemet för salpeternäringens upprätthållande, m. m. och hrerom Aftonbladet redan yttrat åtskilligt, som förtjenar alt närmare utvecklas. I morgon och öfvermorgon uppbryta trupperna ilrån ömingslägret på Ladugårdsgärdet. K x