Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 juli 1843, sida 2

kring en ljusbit och några ofliciösa, öfverartibelinnas srimodige, så göra de dock, som man l förvandladt till ett thronens stod, hvilket, som sal, han älskar hvad han förut hatat, och han IONG CL ÖSOmICK HUUDOU Salsa Sia CHE tsk betrakta någon ting. Berättaren i Corsaren sag ingen ting annat än en lax-shifva lindad omga personer, af hvilka pluraliteten väl, med Guds hjelp, icke mätte representera Sveriges bildning och sträfvande. Den frimodighet, som han bär finner inom klasser, som äro föga frimodiga i Danmark, kan möjligen hafva sin rigtighet i ett och annat enstaka exempel; men vill ban deremot af dessa konstruera en allman regel, så frukta vi, att han storligen bedrager sig. Om t. ex. nägra få prester skulle säger, ingen sommar. Vill han åter jemföra t ex. Stockholms borgerskap med köpenhamns, sådant detta visat sig under de senaste politiska företeelser, så torde det förra stå der med föga ära af jemnförelsen, Men skäl finnes för all ting; och vi skulle tro, att Köpenhamns borgerskap icke varit frestadt öfver sin förmåga, i fråga om bjudningar (eller befallningar, som det så roligt heter i Svenskan) till Kungliga baler och tafllar, med Ssads-majors sullmagter, med ordnar och hvarjehanda lullull, eller att det på dylikt sätt blifvit indraget, eller rättare ansett sig indraget, i hofsseren och från simpla, industriella människor man vet, utgör elt slags srimureri-band, som sammanhåller bättre folk och skiljer hvar och en från de sämre, han må för öfrigt hafva varit af hvad kaliber som häldst, i den stund ban ingick i orden. Tag fram en beskedlig skomakare, kryddkrämare, slaglare och häng på honom en titel och ett band; och i samma ögonblick är hans natur förvandlad, såäsom genom ett trollslag, och han ser, hyad han förr ej sett, han ignorerar, hvad han förut vefinner rätt, hvad han förut funnit orätt: han har, med ett ord, blifvit ett af ÅÅhronens stäåd och dymedelst på visst sätt inbegripen bland dem, som äro födde ull det dyra kallet; han är -förnäm. Vi veta icke, om kopenhamns borgerskap är välsignadt med denna sorts sormåga af metamorfos; och har det icke den, så saknar det äfven en jemnförelse-punkt med det Stockholmska. Ej heller veta vi, om skrasörsallningarne i Köpenhamn uthärda jemosörelse med dem i Stockholm, åtminstone sadone de verkställas. horleligen: skäl finnas för all ting; och skål hafva alltid sin verkan. IIvad presters srimodighet vidkommer, hvaröfver forsattaren i Corsaren förvanas, så äro vi säkre, att han icke hade sin erfarenhet hvarken af Ilofpredikanter eller af andra prester, som stå in petitorio. För embetsmäannens srimodighet har det nu rådande besordrings-systemet sörjt; och i allmänhet torde den kunna antagas stå i motsatt förhållande mot frimodigheten hos den stora massan af den bildade nationen, i synnerbet hos representanter och publicister, så alt den ena sliger, då den andra faller, och tvärtom. Hyad menar nu danska regeringen ined sina förföljelser mot de ynglingar, som voro i Stockholm och ullåto sig srisinnadt? eller rättare, hvad menar hon sig kunna uträtta dermed? Vatten och bröd är väl ett calmerande medel, men dock endast för dem, som åtnjuta det: möjligt är, att alla andra blifva just uppäggade af dessas låga diet. Och hvad är det då, som man vill straffa? månne några stygga, om onda böjelser villtnande brott? månne en hitslig fiendskap mot egen monark, eller lust att mörda, röfva, sorstöra? — Så vidt det lyckats oss alt begripa danskarnas sträfvande, kan det hallas en pan-skandinavism, för att nyttja ett ord, son uttrycker någon ting motsvarande mot den nu erasserande panslavismen, eller rättare för all sinna uttryck för en tanke, som just denna panslavism bör väcka hos hvarje rättsinnad son af Skandinavien. Då den slaviska stammens afhomlingar, hvilken särskild stat de än må tillhöra, uppenbarligen och ifrigt arbeta på ett slam-samband, och det utan att regeringarne gripit till vatten och bröd, för att kurera den lustan, så vidt det hittills bekant är; syDes det också, som ett enahanda sträfvande af förvandterne af en annan stam icke borde anses så sorshrächligt jahobinskt och omstörtande. Men så betraktas det dock; och skälet måtte vara, alt de slaviska sympathiernas medelpunkt, ryska Kabinettet, har stort inflytande inom de europeiska kahinetterna, då deremot dessa hafva intet inflytande inom det förra. Skälet till detta åter tyckes erfarenheten hafva tämligen klart sramlagdt: de curopeiska regeringarne äro icke vänner af hvad de europeiska folhen vilja, men så mycket mera af de principer, som finna sin representant och sitt stöd i panslavismens representant och stöd; och da panslavismens capul representation sålunda anses oumbärlig, såsom buse och luktomästare, linner man sig älven föranlåten att tolerera sjelfva panslavismen. Panskandinavismen åter utgår från principer, som äro oskiljaktiga från de skandinaviska folkens lynne och hela historia, nemligen frihets-principer, som aldrig dött ut, oaktadt enväldet tidtals varit stadgadt i Sverige och ännu sedan nära två sekler de jure Avicforar p-arnl och dorföro har datta Ja RR SRA 646