Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 juli 1843, sida 1

dens fria rörelse i tanken och i det rglig st lifvet. Men detta reformatoriska elergetuk, som len, på detta sätt, bär doldt inom-Figsle den vända sig emot, i det ösgnbhek dör uppträder, såsom sådant, således i Hvad nu vetenskapen angår, så kar men naturligtvis ej förklara sig emot mt tan blott mot den bestämda formen deraf Sör; i detta ögonblick, befinner sig i opposition mot sig sjelf; den gilver sig då utseende af att vilja taga den sanna vetenskapen i sitt beskydd mot den falska; men den ser ej, att det, som den angriper i vetenskapen, Just är det vetenskapliga i densamma, den ser ej, alt den icke vill erkänna någon auktoritet, utan känner sig sjelf enväldig. Ar ej just detta den sanna vetenskapligheten, afsedt från alla resultater, hvartill en viss vetenskaplig åsigt kan föra, och månne ej den, som ställer sig i opposition häremot, derigenom, i allmänhet, har vetenskapen emot Sia? Delta vet den? den vet, att dess skenbara vänskap för en viss vetenskaplig riktning, blott kan hålla ut till en viss punkt, dertill näml., der den sordna allmänna, för vetenskapen väsendlliga srihetsenergi också skall genombryta sig till denna åsigt. Vänskapen är således. genomträngd af misstro och ängest; man vet ej, i hvilket ögonblick, den skall brytas och derigenom bringa den inre motsatsen i principerna till ny klarhet och kraftDet var något upphöjdt och rörande i de äldre surstarnes naiva tillgifvenhet för vetenskapen, utan att de kände dess egentliga bestämmelse och väsen; denna tiligifvenhet var ointresserad och derför utan skryt och prål; senare, då man känner motsatsen, men ej vill erkänna den, bör man lägga så mycket mer vigt på alt bibehålla skenet, som likväl ej just skänker någon vacker syn. Man är kommen ifrån det tidigare naiva förbållandet, till medvetande af motsatsen, men dock tager man vetenskapen under armarna, om den blott vill inskränka sig alt blifva hvad den fordom var, nämligen privatsak, ej tillvälla sig någon politisk betydelse; man vill, genom vetenskapens befordran, såsom blott theori, söka en stödjepunkt, mot hvarje direkt politiskt sträfvande, likasom ej redan, i medvetandet af den frihet, hvartill anden lyster sig i vetenskapen, incitamentet alt realisera den, till att gripa öfver i den politiska sfären, vore närvarande.