Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 juli 1843, sida 1

Den farliga Tanten. (Af W. A. Gerle). 1. EN PROMENAD. I de mörkaste gångarne af den vidsträckta park, som leder från slottet Feuchtwangen till de närgränsande bergen, sig man tvenne behagliga gestalter vandra arm i arm: den ena var slottsherrens dotter Pauline, och den andra hennes kära granne Ulrika von Götz, som här i parken påträffat henne, och nu frågade henne huru hennes familj befunne sig. Min far, svarade Pauline, har redan återvändt till residensstaden. Der, afbröt Ulrika leende befinner han sig i sitt rätta element. Och har qvarlemnat mig bär i mitte, tillade Pauline. Och Tanten? hur mår din narraktiga Duenna? Ack, bon blir för hvarje dag värre, och det blir snart nödvändigt att ingen menniska födes utan att föra med sig till verlden ett stamträd al fyra alnars längd. Jag försäkrar dig att det verkligen hehöss hela mitt talamod för att kunna hålla ut med henne; men jag är ändå glad att hon är här, ty ensam skulle min far aldrig hafva lemnat mig qvar på landet, hvars stilla fröjder jag likväl värderar så högt öfver alla hufvudstadens bullrande nöjen, att jag till och med gerna tager min underliga Tant med på kåpet. Vet du hvaraf det kommer, att din Tant är en så öfver måttan ledsam person? — Jo, der: