Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 juni 1843, sida 2

och, om det är till införsel losgifvet, genom Tullverkets försorg för ägarens räkning å auklion försäljas ; att, om det lofgifna godset under upplagstiden blilvit så minskadt eller sorsämradt, att det icke lemnar tillgång för Kronan till utbekommande af dess rätt, skillnadsbeloppet då skall hos godsegaren, genom execulif åtgärd, utsökas: att, om förbjudet gods befinnes å nederlaget hafva undergått minskning, godsägarens ansvarighet härutinnan kommer att bero på domstols pröfning, samt att, när gods legat fyra är på nederlag, det skall äligga vederbörande, all erinra godsets ägare om tiden, då godset bör vara antingen återuffördt eller förtulladt. Genom särskildt nådigt bref till Kommerskollegium och Gener allullslyrelsen, angående verkställighets utgåärder i afscende pi den förnyade lagstiftningen i dessa ämnen, har Kongl. Maj:t, bland annat, funnit godt i nader medi. va de varuägare, hvilka, när den nya nederlagsförordningen träder i verkställighet, redan un der fem eller slera år haft varor på nederlag rättigheten alt l:ta samma varor ännu ett år qvarligga å nederlaget. — Den hittills brukliga kontroll af tullförsegling å nederlagsoch kreditupplagsvaror vid transport deraf från en nederlacsort till en annan har, såsom i allmänhet mindre nödig och ändamalsenlig, blifvit upphäsd, äfvensom den soreskrilna bevakningen till utloppsort eller öppen sjö upphört. — Såsom ett slags vederlag för nederlagsrättens begränsning hafva både inkommande och utgaende nederlagsrekognitioner, hvilka förut utgjort hvardera en half procent af värdet, och under de 3 ären 1858 — 4840 i meleltal uppgalt sammanlagdt till omkring 12,000 R:dr årligen, blifvit nedsatta till en sjerdedels procent. ba godsägarens underlåtenhet, att erlägga rekoonitions-afuift för inkommande varor icke medfört äfventyr af försäljning till densammas betäckande under de första 44 dagarna, men godset, derigenom att det inom nämde tid kunde exporteras eller förinllas, upphörde att vara underpant för rekognitions-asaisterna, har uttryekligen blifvit tillagdt. att godset ej må af ägaren genom äterutförsel eller förtullning disponeras, innan rekognitionsafgifterna blifvit behörigen erlågda Förpassnings-Stadgan. Det naturliga ändamå let med inrikes tullferpassning kan numera, se dan landtulls-inrättningen upphört, egentligen icke vara något annat, än att i sin man förebyaga, alt icke, under inrikes fart, utländska till införsel förbjudna, eller vid införsel, tullunderkastade varor må kunna, dels genom utrikes besök afbemtas och till riket såsom Svensha insmuglas, dels, efter förut skedd insmugling, mellan särskilla inrikes orter transporteras, samt alt icke, medelst föregisvande af inrikes transport, inhemska till utförsel förbjudna, eller, vid utförsel, tull underkastade varor ma kunna olofligen utföras. Utan rubbnina af dessa grundsatser, hafva nu, vid inrikes fart endast å insjöar, sloder och kanaler, äfvensom under sorslina landvägen, både gods och fartyg blifvit från färpassninas-tagande befriade. llärifran undantagas inrikes transporter, dels af Brännvin, dels från Norroch Westerbottens Län af Lax och Smör, hvarom särskilta bestämmelser fortfarande gälla. Under iakttagande deraf, såväl som af öfrige föreskrifter, srikallas ångfartyg, som gå inrikes orter emellan och derunder icke anlöpa utrikes ort, äfven då saltsjö belares, från förpassningsskyldishet. U ndertättelerna med ducens utrikes poster vå