Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 juni 1843, sida 1

förlorar ingenting, då det är förbi med honom, annat än konsten alt spåka fruntimren, Jag lofvade er der uppe, att säga eder ett och annat om den frun, med hyilken han i dag samtalade. Ni må veta, det är en djefvul till karl, och ban förstår sig, som sagdt är, förträffligt på konsten att genom många tusende knep så bedraga och späka qvinnorna, att de så till sägandes ofrivilligt följa honom uti nätet. För ett par dagar talade han om för mig, under det strängaste tysthetslöfte, att han förehade ett strek, som åfven skulle inbringa mig förtjenst, nemligen ett kärnfriskt qvinligt lik, äfvensom ett barns. lian hade redan länge haft för afsigt att locka en doktors-sru uti nätet, tillika med hennes lilla son, en god bit för mig, ett genomfriskt gossebarn om 5 eller 6 år. — Herre, tryck mig ej så mördande på strupen! Ni ser ju dessutom, alt jag nu är i fart att anförtro eder alla mina hemligheter, emedan ni befallt det, och gossen just är densamme, som jag sålt åt er för det billiga priset af sex pund. — Vidare! ropade doktorn. — Ppolecat fortfor uti sin berättelse: NåÅ så hör då, Herre! man kan riktigt blifva galen, då man hör, hur illistig dissektören, den asgrundshunden, var; i gamla England finnes ej maken till galsfogel. Doktorn, hvarom det ät fråga, — ett alltför ensaldigt godt lamm, — en patron, som uppväxt i de mindre städerna, och i sin fromhet alldeles icke har något begrepp om vår handel, — liksom ni, en dödsfiende till Cut, är just nu på ett besök på landet. Emedlertid har den ädle Cut underrättat den sköna doktorsfrun, alt hennes man försonat sig med honom, och hade i dag återkommit från landet