Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 juni 1843, sida 1

..iin —— — de industrien hafva blifvit fördersvad just se nom det, hvarpå så allmänt ropas, sTwom på xilkoret för all rörelse, neniligen lämer ii 2188 . är offentliga anstalter, som ge länen; och j måste, enligt instruktion, meddela den lika väl på illa beredd vara, som på välberedd. Hvad uppmuntrar då den ene att bereda bättre än den andre? Likasi är det med andra fabrikationer. Det kunde vara interessant att se till, huru det förhåller sig med någon bland de betydligare af dem, t. ex. med Läder-tillverkningen. I detia yrke, likasom i metallberedningen, finnas utan tvifvel några få, som med ins ket-och ärlighet drifva sin rörelse och kunna lemna god vara: och huru kommer det då, att man hörer den klagan, och i det heta den grundade klagan, att man icke kan i Sverige få dusliga säder-arbeten? Jo, i korthet deraf, att den verkligen ärlige och skicklige fabrikanten icke uppmuntras af nägon afsättning, älminstone icke af en alsätining, som star i lörhällande till varornas beskaffenhet. Den stora afsättningen har fallit på en mängd skojares lott, hvilka köpa de råa hudarna på lang kredit och, i ordets egentliga mening, blott färga, icke garfra dem, d. v. s. sisva dem kanske sjerdedelen af den berednings-tid och det berednings-ämne, som ersordras till ett verkligt läders tillverkande. Från vissa landsorter, der denna iudustri mest bedrisves, insändes sedan det icke halsberedda lådret till penninge-källan, husvudssaden, och ufprånglas, ofta till samma pris, som de råa hudarne kostade, blott för alt få kontanter. Att läderhandlarne äro rodebogne för dylika goda couper, kan man icke undra på, då köparne hos dem, d. v. s. hufvudsakligen Skomakarne, icke bry sig om varans beskaffenhet, blott om priset. Alt Skomakarne i allmänhet icke skulle förstå skilja denna odugliga vara från duglig, är väl icke alt förmoda; men det finnes intet skäl i verlden, hvarföre de skulle dyrt köpa god vara, då den beskedliga allmänheten ätnöjer sig med dålig, som först och främst fas för godt pris och sedan skaffar mera arbete. Det goda inköpspriset förleder imedlertid visst icke Skomakarne att nedsätta priset på sin tillverkning. En dylik handtverkare, likasom hvarje annan förfärdigare af de dagliga förnödenhetsoch i synnerhet granläts-varorna för bältre folk, begriper ganska väl, alt hans kredit vore förlorad, den stund han begynte sälja sina tillverkningar för godt pris. Genast skulle det heta: den stackars karln måtte hafva kommit al sig och arbeta för sämre folk. Det mest utmärkande draget i svenskarnes nalional-lynne — kanske till nagon del liggande i naturen, men säkert till största delen förvärfvadt genom ett i bela vår historia omisskänneliat jägtande efter gloire och lejon-väsende — är ett evinnerligt skryt, ett ällande att vara magnifik och synas förakta penningar. Är man icke rik, så vill man åtminstone ge sig mine af alt vara det. Denna olycksaliga sjukdom förstör omdöme och smak och kastar oss, bundna ull händer och fötter, under modets herravälde. Om ett vin, som kunde säljas för 2 Rdr, ser veras till 2100 så rynkar man på näsan deråt; men