Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 juni 1843, sida 1

huru de ganska väl kunna hafva sin hand ned i dess särvärrande. Symptomerne besia usvudsakligen uti en för vår nation utmärhanje lättsinnig brist på beräkning, på ihåärdigpå belåtenhet need liten, men säker vinst— en fallenhet för alt hufvudstupa kasta sig in iti, hvad man icke förmått (eller värdat sie) sräkna, och att behandla affärer såsom spel — i en häraf följande likgiltighet för en soid reputation i affärsväg. Stundom lyckas de örsta lärnings-kasten; och då blifver man ett u tre en matador. Men oftast misslyckas de; sch då har man åtminstone haft den glädjen ut en kort tid vara med i svängen och heta abrikör eller grosshandlare. Hurn aftörerne vått under den korta glådjetiden, och burulana varor man forlärdigat åt allmänheten, det ages föga in i beräkningen. Ålt allmänheten jelf understödjer och uppmuntrar detta förfaingssält, det är en observation, hvarom mera sedan. Naturligtvis finnas undantag från denna dystra nålning: ärliga, omtönksamma, solida köpmän, ifvensom sabrikanter, hvilka tänka längre än ut i hast få ihop en vara, all plottra per ilmanheten, d v. s. hvilka både bemödiaa sig att tillverka det ärligaste och bästa arbee, de förstå, och att utvidga sin kunskap. Men det är just desse, sora2 värst lida af de andres skojeri. Detta skojeri uppenbarar sig förnämligast uti en hetshunger att komma ät kontanter? för ögonblicket, utan någon sorts beräkning af huruvida verklig vinst uppkommer, ännu mindre huruvida sorbrukaren är belåten eller icke. Tällan, pris-nedsättning ir det problem, som förbrukaren naturligtvis önskar att se löst; och de äro välgörande, så länge de tillkomma på naturlig våg och slutas med producentens tvingande att ålnöjas med den minsta möjliga vinst. Men drifvas de derhän, alt förlust icke aktas, blott afsättning fås, då äro de en landsplåga, som förderfvar icke blott den verklige, ärlige, solide industri-idkaren, utan i längden äfven konsumenten. Här har nu en gång blifvit en vana, alt fabrikanten köper af köpmannen sill råämne på nära års kredit och betalar det kanske om halftannat är. Imedlertid påskyndar han sin fabrikation, allt hvad möjligt är, for att komma åt penningar; och icke blott enstaka exempel finnas, att, för detta ändamåls vinnande, tillverkningen blifvit såld till lägre pris, än räämnet kostat, utan den industrien har begynt användas i stort. Påtagligt är, att underging mäste blifva följden af en dylik industri; och derom bedrager sig den ilrige fabrikanten visst icke sjelf. Men det är icke han ensam, som är förlorad; äfven de, som till honom satt, måste lida, och den förbrukande allmänheten lider i sista hand. Ur en mängd fabrikationer skulle exempel på detta skojeri kunna citeras. Vi veta alla, och verldsmarknaden vet, huru stångjerns-tillverkningen här vårdas: skeppsbyssare och andre, som behöfva godt jern, se sig ur stånd alt använda af det svenska; och att förhyda ett fartyg med svensk koppar plåt lärer nästan icke kurna komma i fraga klämnet till båda delarna skall ju dock finnas laf bästa beskaffenhet i Sverige! Hi årutinnan tor