eq burg och sadren är nog för de blindas inslitut ; och det är naturligt, alt herrar kännare, d. ä. musici ex prolesso, hvilkas inkomster, ull en stor del, uppkomma genom musik-lektioner, skola frukta för en medläflare, som af blinda kunnat bilda så utmärkta talanger. IIerrar kännare få derför ursäkta, om man antager, att hvarje missgynnande omdöme från Stockholm öfver de blindas exehution samt deras handiedning och undervisning, endast härrör af jalousie de melier, brödafund eller hvad man vill kalla det, hvilken dock mäste gå bra langt, då man ej tvekar alt nedsätta en så uppenbar och erkänd förtjenst, som Herr Jälichs och att derigenom jemväl skada vanlottade likar. Matte såväl författaren och publicisten, som publiken bebjerta dessa sanningens ord, och jag skall glädja mig ait hafva uttalt dem. Medaljväsendet fortfar att här, som annorstädes, väcka en obehaglig uppmärksamhet. För det första tycker man, i allmänhet, att tiderna gilvit lika liten anledning tiil medaljering, som till all annan jubilering; för det andra finner man det alltför förnedrande för vederbörande, alltför hånande för nationen , att vilja inbilla den, att insamlingen till medaljer sker frivilligt, då likväl hvar man vet, att uppmaningen dertill, sisom utgången från förmän, är att betrakta alldeles, såsom befallning; och för det tredje anser man det oförsvarligt alt, på detta sätt, från fattiga tjenstemän, soldater och bätsmän, som ej hafva ringaste begrepp om eller intresse för saken, ulpressa kanske den sista nödpenningen till ett så onödigt, för att ej säga otillbörlist ändamål. Deraf kommer äfven de för vederbörande mindre smickrande tankar, som den enfaldige gör sig deröfver; men hvad fråga de derefter, som ej hafva något sinne för heder eller skam, lika litet som den döfve har sinne för ljudet, eller den blinde för ljuset. Männe ej imellertid herrar tillställare af denna medaljinsamling, som sannerligen medför mera skandal än ära ät vederbörande, borde anses för sådana, som lägga obehörig skatt och tunga på hongil. Maj.ts undersater? — Ett hyggligt motstyche till denna insamling är den till ernäende af rättvisa åt en af konungens enskilde tje nare, llerr Grave. AW den sker mera frivilligt är åtminstone säkert. nninnnnAAi —