Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 juni 1843, sida 1

Resurrectiomsmannen. 4) Doktorn hade med mycken skicklighet, alla obemärkt, medtagit en bordenif, och hade sedan, med Thomas Polecat, som uppenbarligen var en af detta vackra sällskaps förnämste anförare, stigit ned för en smal spiraltrappa, och vandrade vidare vid polecats hand. Val uppväcktes allt mer och mer fasa uti doktorns bröst, ju längre ned de stego; men han var äfven ganska nyfi ken och angelägen att lära känna liktjufvarnes alla gömställen och varulager. Ändlligen anlände de bada uti ett slags kallarehvalf, hvarest en lampa utbredde nodiat ljus Nagra furustickor ingo på golfvet, ett par dörrar uti bvalsvet förde till ganska kalla, torca kamrar. Åro vi vid malet? frågade doktorn, i det han sakta drog efter andan. Det äro vi, svarade Polecat; desse äro våra magasiner. Ilan öppnade dörrarne för doktorn och lyste hela vägen med en itänd sticka. Ser ni, herrvel förklarade Polecat, som bär, uti sin egentliga spher, dtertog sina plumpa matrosfaconer, det är endast ärliga karlar, som äro upplagde här: N:o 1, en delicat gentleman, stark som af granträd, en utmärkt rostbeafs-ätare; bredvid hans vän Pudding, något svampiz, men likväl ett godt villebrad for ett sektionsbord, alldeles frisk, med undantag af nigra svarta fläckar på halsen; N:o 3, en mager vikarius. God dam! verlden är så forderfvad, att Kyrkans tjenare egentligen vandra omhring sisom lefyande skuggor. Det är en god gerning att göra af med en sådan —— ) Se G. H. o. S. T. N:is 69, 71.