A Från Äed:s Korrespondent. Stockholm d. 12 Juni. Studentbesöket sortar ännu att utgöra talämnet för dagen. Att erätta något derom är öfverflödigt, sedan de stora tidningarne så utförligt beskrifvit allt, vad taladt och svaradt blef. Alla menniskor, om bevistade sammankomsterna mellan de unglomliga representanterna af brödra-folken, ro ense om att lemna kransen åt danskarna. deras åtzärder och tal och hela beteende låg Ut så friskt lif, en sådan srimodighet och hjertighet, och slutligen en så öfverlägsen verld bildning och talent, att våra beskedlige Upsa a-gossar stodo likasom litet förbluffade och icke rätt visste, hur de hade det.? Utan tvifvel roade det danskarna att få tilllifs af dryekeshorn och gamla Upsala högar och mytho logi och historiska bombaster; men det sägs, att de dock hade något annat på sinnet, någo som interesserade dem ännu mer, något, me ett ord, lefrande att tänka på. De tyckas haf va i köpenhamn gjort med den verld, so är, något mera bekantskap, än man kan gör: i det af så stor saderlig, konservatif huldhe omgärdade Upsala, der den lefvande bildningen dock på sin höjd kan blifva sragmenter Lundenserne, ehuru visst icke öfverlägsne Up: salienserna i klassisk och vetenskaplig bildning ej heller i friskt blod, synas dock stå Havni enserna närmare i sinne för och begrepp o de ting, som föregå omkring dem. Christia nia universitet var icke representeradt af slera än en student. Detta var utan tvifvel blot en tillfällighet: men mången har dock derut velat se något mera. Nekas kan ej heller, at den hjertlighet och det öppna lörtroende, hvar med danskarne numera omfatta Sverige oc svenskarna, i allmänhet äro främmande fö norrmännen och knappast synas vilja komm ännu på mansaldrar. Norrmännen äro ick olika våra dalkarlar: ett dugtigt, ärligt, me både kroppsoch själs-sörmögenheter högt be gåfvadt slägte, men styft, egensinnigt, misstänk samt och surmulet. De hafva nu en gån satt i sina husven, att svenska nationen står en viss siendtsighet emot dem, att hon, oak tadt allt, hvad som må sägas och göras, än dock i grunden närer farliga planer mot dera frihet och väl; och dervid är och förblifver det och de vilja icke begripa, att hvad regeringe och kanske några få svenskar må hafva gjor för att väcka denna olycksaliga inbillning, ick bör tillskrifvas svenska nationen, hvars inne sta tankar och sympathier väl icke må hafv baft större inflytande på politiken i afseend på Norrige, än de haft i afseende på Sverig Svenskarne hafva velat komma norrmännen ti mötes; men resultatet har i allmänhet vari att de sednare svarat med en kall artighe De båda nationerne äro, hvad man kallar, godt förstånd; men till någon hjertlighet oc öppenhet har det icke ännu kommit. IIvad de stackars finska studenterna vidko mer, så är det blott sorgligt att tala om dem Få voro de; och äfven med dessa få syne man vilja drifva en sorts mystisikation, elle i likhet med sal. Gröna Rusans Protokolle upptaga de frånvarande såsom närvarande oc de närvarande såsom frånvarande. Aftonblad uppger, att bland de studerande, som nyl gen besökt Stockholm, voro två från Finlan nemligen Arr Asplund och Olzoni. Sann ka uppgiften visst vara i så målto, att desse bå da studenter nyligen besökt Stockholm; me skall detta innebära, att det var de, som vi Isade sig vid fästen här i Onsdags, så påstå (och af personer, som voro der), att det va ett par andra llelsingsorss-studenter, på hvilk detta inträffar. Förhallandet uppges vara, at några studenter i Helsingforss begärt pass, mer fått asslag, hvarpå de, eller åtminstone, e par af dem, rest utan pass och endast på si na akademiska betyg. De, som sålunda kom mit, skola nu uppehålla sig i Upsala, der d s. k. privilegierne tros skydda dem, men vå gade sig icke hit med den öfriga, föga rysk sinnade student-skaran; och en af de i Upsal qvarblifna skall just Hr Olzoni vara. leke va han med på kalaset i Onsdags här i Stockholm derom tyckas meningarne vara odelade; oc den finske studenten, som der besvarade sk len, lärer hetat Löfström och säges, med si kamrat, i denna veckan ämna sig tillbaka til Finland. Huru de blifva mottagne vid hen komsten, det är en fråga, som icke hörer his men ryska polisen i Stockholm, d. v. s. Ö verste B., skatl hafva varit i stor vrede oc stor verksamhet under hela tiden. Fråga läre vara alt strängt reklamera de passlöse resan de; och vad äro slagna om frågan, om vå regering skall utleverera dem eller icke. Ilu ruvida bland de brottslingar, som omtalas utlevererings-cartelet, älven finnas passlösa stu denter, torde foga inverka på utgången; den som en gång icke krusat för att taga i si igen två linieskepp och tre fregatter, må vä