bafva intrycht en prägel af nedslagenhet och ängslan. Men ängslan tröt ej heller på andra häll. För ingen på jorden, ingen utan undantag, kunde Dana-ynglingarnes sag, deras ord, deras odolda sympathier vara mera smickrande än för våra vederbörande; och likväl voro ögonskenligen de ängsligast af alla. Denna ängslan hade smittat subscribenterna, framför ailt de utsedda vårdarna, hvilket bäst synes på valet af förste talaren och skälproponenten. bå bekant blef, hvem som dertill var utsedd, uppstod hos allmänheten först den djupaste förundran och sedan ett omätligt skratt. Chesen för alla plåstrare, för alla system-sorgyllande sosfister, Statstidningens utgifvare, välerblickens författare föra ordet vid ett möte, hvars betydelse, om det ägde någon, måste vara oförenlig, med hvad han förgyller och plästrar!?! Han, för mer än trettie år sedan förbittrad kämpe för allt gammalt i konsten, nu för allt gammalt i politiken, representera Sverige vid det unga Skandinaviens allshärjar-ting!?! Visserligen var ingens mening, och kunde ingen med skicklighets-känsla begåfvad menniskas mening vara, att af det glada besöket göra ett rabulist-uppträde, eller att förvandla välkomst-gillet till en politisk klubb; men häraf följer icke — och det subskrsberande sällskapets tanke var det säkerligen ej heller —, att med flit skulle till den syenska ungdomens målsmän utsökas just sådana personer, som voro ökände flygelmän för sträfvandet emot hvad det unga, friska elementet, så i Danmark som Syei rige, önskar och hoppas. De män, som framtrådde, hade icke bordt prata politik: men deras personlighet hade bordt vara sådan, att den redan gal främlingarna ett begrepp om svenska folkets känslor och sympathier. Förnustigtvis önskade man icke några påtagliga emissarier från la hante police och devouerade hof-förgylleriet. Detta var dock förste ordföranden; och ännu en af ordföranderna utgjorde en rätt besynnerlig representant för svenska folket, då han är skåligen misstänkt att vara fader till de beryktade Berlinska Bresven, hvari detta folk så hätskt utmålas för sin otacksamhet och obändighete. Mannen skall vara af betydligt vetenskapligt värde; men med sina tänkesätt och sina antecedentia mäste han hafva känt sig bra främmande vid den festen. Färglösa och sastlösa voro de svenska talen, derom torde man vara ense vid det här laget: och icke stort upphjälptes genom Doct. shomanders grammatikaliska forlustelser, hvaraf danskarne ingenting annat kunde inhemna, än att vi svenskar sökte undvika att komma i allfvarsamt språk om de ämnen, som mest lågo dem om hjertat. Visserligen talar man i allmänhet mindre ifrigt om hvad man redan äger, Jän om hvad man estersträlvar; danskarne, som stå i en brytnings-period och sträfva att tillkämpa sig, hvad vi länge ägt, dromma då naturligtvis natt och dag om sitt stora mål; och af hvad hjertat fullt är, deraf talar munnen, ssåger bibelen. Men med allt detta tyckes dock, Som hade våra svenska värdar kunnat göra saken en smula betydelsefullare och sympathirihare utan att just derföre kasta sig hufvudästupa in uti en politik, som kunnat gifva anI ledning till krångel — ty att hvarje ord i alla fall skulle vara obehagligt, det kunde man veta. likasom hela händelsen var det: och måtstet af obehag kan vara rätt likgiltigt —. Dock, nalet af värdar visade redan, såsom sagdt, hvad man hade att vänta; och här berättas löjliga sanekdoter om intriger och ambassader, för att få den ene att tala, den andre att låta bli. Med ett ord, reaktion och skuggrädsla och bäfvan för att stöta hade bemägtigat sig hela affären, i första ögonblick den kom på tapetenDÄAAA AHA 3