Article Image
ett altare, hvara olverst em ållttk le 001 Ud mder inskriften: MLSIS n SCMNDINAVICIS, 8 som antydde seslens mening och betydelse. — I! skalar, af Ordförande Kurator föreslagne, voro: JO 1) Köpenhamns — 2) Lunds — 5) Christiad nias — 4) Helsingfors Studenter, 5) Nordens enichet, 6) Nordens Luinnor (skål på vers, som åtföljdes af mycken liflighet). Å H. Exe. Hr JustitieStatsministern, Hr Erhebiskopen och Prokansleren, Länets llösdine, Generalen Frih. Lagerbring, Chefen för Uplands Pesemente, Akademiens samtlige Prolessorer och Ådjunkter, Stadens Borgmästare, Ossicerarne för Studentbev: äringen m. fl. voro inbjudne, äfvensom hit anlände resande och deribland årtisterne lirr Randel, Gönther, Strandberg och dAubert. s Denna afton afsjöngos Danska verser, försatta-5 ( ( — — — — — — — de af Hr Plough:. Denna elada och äfven i sina minsta delar väl arrangerade ungdomsfest slöts kl. half 14 på aftonen. Oaktadt all sin högstämda elädje de den dock alitigenom karakteren af humanitet och ordning. Också syntes de på Galserierna talrikt samlade Damerna med särdeles intresse åskhda densamma. Dagen derpå (Tisdagen) samlades Studenterne i Odins lund, och aftågade kl. omkring 40 f. m. till Gamla Upsala Högar. I spetsen för sävet gick Ordförande Kuratorn Mag. Petersson jemte Studenisingen och Representanterne af de sräåmmande Studentkorpserne, och derefter nalionsvis de öfrige Studerande med sina främmande vänner, och sina fanor framför sig. Vid ankomsten till Högarne kl. omkring 44, uppfördes musik af Uplands Regementes Musikkorps från Tinoshögen, dit äfven samtlige Studerande uppstego, och der de af Marskalkerne mottozos med mjådsyllda dryckeshorn. Fanorna planterades öfverst på den gent emot belägna kungsbäögen eller s. k. Freys Hög, dit äfven en stor myckenhet åskådare, till storre delen unga Damer, hade begifvitsig. Rundt omhriog hvimlade det af ekipager, ridande och sotzåängare. — Ordförande Kurator föreslog, med ett tal på vers, en skål för Skandinaviens forntid och framtid?, som dracks ur det af H. M. kKonungen till Upsala Studerande Ungdom skänkta dyrbara dryckeshorn; hvarvid verser, al Docenten Malmström författade, uldelades. — Med anledning af Gustass-dagens festliga betydelse, foreslog Kand. Plough en skal för Custaf Masas minne. bereller besägs den åldriga Kyrkan, under det flera sångchörer läto höra sig. Kl. omkring 12 begaf sig tåget ater till staden samt upplöstes vid Obelisken i Odenslund. Efter middagsmåltiden, som var af Upsala Studenterne för Främlingarne på flera af stadens värdshus arrangerad, besågos Domkyrkan, Akad. Bibliotheket, Museum, Botaniska trågården m m. Sedan de främmande Studenterna med sing och vivat uppvaktat Hr Prof. Geijer, samlades man åter kl. mellan 3 och 6 i Solennitets-salen, för att vid fyllda bålar säga hyarandra farväl. Herr Erkebiskopen och Prokanslern vände sig i Universitetets namn till de främmande Ynelingarne med ett Tal, som på dem gjorde ett djupt intryck, och hvilket vi tro oss uti följande rader i det närmaste återgifva. Upsala Studerande Ungdom lar dessa dagar besökts af långväga Vänner och med dem jublat. Ungdomens rena glädje är äfven Fädernas. Vi hafva hjertlist deltagit i Ynglingafesten. Genom mig tackar derföre Upsala Universitet de unga Män, som under Högsommaren velat lemna bokarnes sagra Öar, Saxos Lundasard, Christianias sköna vik och Åuras stränder, för att se våra allvarsamma luruskogar och de fält, der Frode sådde sitt guld. J bafven ock, Mine Herrar, sett Nordens Junidagar, hvilkas aftonrodnad hvilar en blund ösver synkretsen, för att genast höja sig i morgonens prakt. Se der ock sinnebilden af Andens ljus, som icke vet af någon nedergång! Och de ljussökande gå ut, ett stort Broderskap, öfver Jordens rund. Isynnerhet äro Skandinaverne kallade till gemensamhet i vettenskap, vilterhet och konst. Slägtskap, samma Heligionsbekännelse, allvar och likväl bildsamhet i lynne, samsälta eller lika öden, sprakens srändskap mana dem till fårening i vellets NÅ LA AAU—et —. X eFeF7t:—k: )n— — 2j———:— — I hafven ock sökt oss, nya Argonauter, icke för att röfva det gyllene skinnet, men för att eflerse, om vi vårdade bildningens dyrbara besillning: fredliga Vikingar, icke för att taga annat byte än kärlekens, att mötas på gästvänlig strand af vänskapen, humaniteten och skicket. Jag hoppas, att J funnit dessa värden hos vår älskade Ungdom och med der knusit ett fast fosterbrodralag. En mångpröfvad lesnads slut har siareblicken. Då jag i denna stund omgisves af ett stort antal Nordens hoppgifvande Söner, klappar mitt hjerta häftigt för deras välfärd, och jag ser en syn af bildningens ära för Norden. Naturens moderliga allvar tillåter oss icke förvekas, rika förvärf fästa icke våra sinnen vid jorden, eröfringslustan drifver oss icke utåt till: härfärd. men den inre skatten vare vår arfve

19 juni 1843, sida 2

Thumbnail