Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 juni 1843, sida 2

att tvifla. Kl. 2 samma dag aftonunderlåällningen skulle försiggå, hade Hr för mig förnyat sitt löfte om biträde. Alla arrangementer vidtögos således, allt var i ordning och för att börja våntades endast Hr , hvars närvaro var oundgänglig, då han innehade 2 de vigtigare rolerna. Bud på bud. afgick efter Ur Å utan att kunna träffa honom. Klockan slår å till 8; vidare uppskof var omöjligt. Kan väl någon tadla mig för det jag icke stiger fram och för svek och löftesbrott anklagar en persou, af hvilken jag dittils icke rönt bevis på annat ån motsatsen? Jag uppgaf då ett sjukdomsförhinder såsom det mest sannolika som för tillfället föll mig i hågen. Så var likväl icke förhållandet, som jag några dagar derefter erfor i ett samtal med Hrhrilken uppgaf att en resa med några vänner åt landet, hvilken uppgjorts i sådan hast att det varit honom omöjligt att skicka mig något återbud, varit det fatala hindret. Man har väl sökt öfsertyga mig att i alltsammans se en tillställning af någon min hemliga fiende, men som jag icke vet mig hafva någon sådan, anser jag det för otroligt. Jag får väl således för Hr ss heder skull. tro hans redan angifna skäl. — Tillika får jag begagna detta tilllälle för att hos den respective allmänheten aflägga min djupaste tacksamhet för den wig bevisade ynnest och bevågenhet. E. F. Casper. SKEDET ERA SEE