Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 juni 1843, sida 2

N ågra af de vid festen å Djurgården utdelade verserna, af hvilka de första declamerades af Heri Dablqvist och de öfriga sjöngos, meddela vi ui Aftonbladet: Än öfver Norden blida Nornor vaka I blodig norrskensnatt, på solglänst dag: : Stum skädar Urd på fordomtid tillbäka Och räknar sörjande de mänga slag, Der bröder, som hvarandra icke kände, I slutna hjelmar med odådligt mod Och brinnande af mordlust bälte spände Alt gjuta ur hvarandras blod. Men se Verdandi, nutidens gudinna, På Carlavagnen äker munter fram, Ikring dess lockar hoppets stjernor brinna. På fordna strider strör hon glömskans dam ; En fackla bär hon skönt i sina händer, Ur tvedrägts afgrund hon ej hämtat den, I morgonrodnan glad hon facklan tänder. Vid glansen brödren känna sig igen. De öppna hyelmarna och glade skåda På båda sidor samma faders drag, De öppna sina känslor som förräda Detsamma fasta, ädla bjertelag; Verdandi jublar och åt Urd hon räcker Sin band och talar tröstens glada ord: Sörj mer ej, Urd, se brödrakärlek sträcker Sin gyllne spira öfver snöig Nord. Men Skuld, som länkar framtids dölda öden, Vid sina systrars sida tankfull står, Och ser hur klar or Åuras purpurflöden En morgonsol mer skön än förr uppgår. Den solen skina skall på sälla tider, Då Götha lejon går med Dannebrog Och Olofs yx, att vinua hjeltestrider, Som fordom uti blomrik sunnanskog. Den solen skall så skön, så herrligt blänka Utöfver en försonad brödraslägt, I känslor djup och varm, samt ris att tänka, I handling ädel, stor och oförskräckt. Fj sundets vågor då oss skola skilja; Från Nordkyns dystra fjell till Eyderå Skall enig herrska samma rena vilja, Bland röda r. och bland gossar blå.