Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 juni 1843, sida 2

med Gud ville försona sitt brott. Ofta hafva tjufvarne i den heliga hufvudstaden högst sällsamma infall. Orsaken till mitt förlängda vistande i Rom var den kärlek som en intagande sångerska vid namn Julia Ferori upptänt hos mig; hon hade öfvergifvit Theatern, och hade nu af Romerska kyrkan sitt skydd. Jag hade nu sex veekor med henne ostördt skådat min lyckas bimmel, utan att något moln derpå visat sig, då jag en afton i tanka att besöka Julie blef sörskräckligt öfverraskad genom anblicken af en mans blödande lik, liggande framför den lilla trädgårdsport hvarigenom jag vanligen plägade gå. Jag skyndade upp till Julie, fann henne i den yttersta förtvillan, blek som döden, krampaktiga snyftningar liksom ville qväfva ;henne; då hon liksom vaknade ur sin förvirring igen kände mig, gaf hon till ett rop, och föll van mägtig i mina armar. När bon återkommit till sansning, men ännu icke med ord kunde uttrycka sig, visade hon mig en biljett af följande innehall: Den, för hvars skull ni förrått mig, skall i afton, då han är på vägen till er, dö. Han skall redan hafva upphört att andas når dessa rader hvila i edra händer. Ilans lik skall ni finna vid den lilla trädgårdsporten. — Liket är der, sade jag till Julie. Då Julie hunnit hämta sig begåfvo vi oss ner med facklor och erforo att den döde var en Bravo, utan tvifvel densamme som skulle ; blifvit min mördare, När vi åter voro på Julies rum, åter. tog hon: