Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 juni 1843, sida 1

sjelfva. — Det är som torgdag för nyheterna; bvarje öra söker en mun, — åtminstone när musiken pauserar, — och hvarje mun finner ett lyssnande öra. En officer, som hade infunnit sig sent och just hunnit fullborda de öfliga och behöriga bugningarna, fattade genast en bekant i rockknappen och började: llar Du hört den sasliga händelsen? — På svaret: Nej! följde en berättelse. — Mannen talade tämligen högt och gestikulerade ifrigt, hvilket väckte de närståendes uppmärksamhet. Nyfikna frågor framställdes, och berättaren lemnade beredvilligt noggranna upplysningar. — En krets af åhorare församlade sig omkring honom, och ifrån denna grupp hördes halfhöga utrop: Men är det sant? — Bevars! — Det var rysligt! Damerna kastade dit sina ögon, skickade dit kavaljererna och — emottogo rapporterna. — :Min Gud! — utbrusto de känslosamma — jJag vill ej höra det; det är ej möjligt! — men uti de vackra dragen bekämpades fasan af otåligheten att få veta riktiga sammanhanget uti den förskräckliga händelsen. Grelven observerade den uppkomna oron; observerade alt det lätta, flyktiga, spridda deltagandet koncentrerat sig åt ett håll; han skyndade öfverraskad fram, Man hänvisade honom till officeren. Hvarmed åstadkommer löjtnanten denna uppståndelse? En faslig nyhet, som jag fått veta i staden, herr grefve — — —? Löjtnanten hade ej varit mindre välkommen med en rolig nyhet. Dock jag ser på så många sköna ögon,