Hvem? Under salongens tända ljuskronor rörde sig sällskapets brokiga hvimmel. Lysande uniformer glänste som ljuspunkter bland de svarta frackarna, ehuru största delen pralade med ordensband, — men medtällare i prakt voro damernas frasande sidenklädningar och deras strålande smycken. Grefvens soirge var talrikt besökt. Värden älskade att skryta med en ståtlig gästfrihet, och han satte en ära i att gifva ett föredöme af en glädtig, ledig omgängston. Församlingen var äfven präktig, munter och upprymd. Öfverlemnande sig åt ögonblickets intryck kände sig gästerna behagligt intagna af de eleganta taflor och rörliga scener, som på en gång både framställde sig för dem, och tilldelade dem sjelfva önskliga roler. — Den lifligaste konversation rådde bland herrar och damer. om den förflutna dagens skiftande väderlek börjas här ett samtal, der om befordringar och ordensutdelningar. Unga fröknar berätta för hvarandra sina njutna nöjen och göra utkast till de förväntade. Ett lorgnetterande par fäller dom öfver drägt, växt och hållning hos societetens medlemmar. Gårdagens spektakel, eller concert afhandlas qvickt af konstälskande sprättar, och damerna försvara med känslofullhet sin savorit-aktrisg, sin savoritmelodie. I fönstersmygen anförtror en vacker militär ett galant äfventyr hviskande åt kamraten. Men i soffan meddela förnäma fruar, under det de smaka på den kylande glacen, så benäget åt hvarandra hvad ryktet och sqvallret i staden vet att förtälja om — andra, än om de förtrogna