Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 maj 1843, sida 2

riksdag hade att förebära en ursäkt för det nästan alla de af Rikets Ständer, till Regerinsens handläggning och utredning öfverlemnade frågor, ännu äro oberedda eller blott — halffärdige. Men följden måste åter blifva den, att dessa palliativ åtgärder icke någonting uträtta; och nationens erfarenhet skall derigenom blifva ännu mera ökad; samt öfvertyga enhvar, att det icke är på dylik väg som ett folk, i vår ställning, kan afböja olägenheterna af tillintetgjorda skördar. Så länge man ej vill erkänna behofvet af en skattenedsättning för jordbruket, så att det kan samla krafter, och genom en förbättrad boskapsskötsel gifva åkerbruket dess egentliga styrka; så länge man ej genom handelsoch närings-frihet vill lemna den industriella delen af folket tillfälle, att rätt använda sina förståndskrafter och färdigheter, för att kunna göra sig oberoende af tillfälliga, ofördelaktiga konjuncturer, samt bilda åt sig de förlagstillgångar, de utbytes-vinster och de arbetsförtjenster, som säkrast kunna erbjuda enhvar, i sin ställning, utkomst och behållning; så länge skola alla öfriga åtgärder blifva ändamålslösa, och de flesta skola blotta sjelfva deras ändamålsvidrighet. Det kan visserligen antagas, att en inskränkning i bränvinskonsumtionen, skulle kunna i sin mån mägtligt bidraga till minskning af spanmålsbehofvet. Men icke är det hränningssörbudet som medför en sådan, i alla fall alltid obetydlig hjelp. Mera kunde i detta fall de bättre klassernas föredömen, uppmaningar, ästadkomma; och mera än Nykterhetsföreningarnes, i öfrigt välmenande bemödanden, skulle i detta afseende husbönders och lärares exempel verka. Det kan medgifvas, att tullfrihet för spanmål, i synnerhet om den icke, såsom vanligt, så sent medgifves, att handeln i allmänhet icke kan sig deraf begagna, bör kunna minska bristen i våra spanmålsupplag; ehuru det beklagligen ser svårt ut för vår handel, att genom förskotter och kredit, under närvarande betänkliga export-konjunctur, kunna göra några betydliga ansträngningar för spanmåls-importen. Det får ej heller nekas, att det finnes en hop enskilte, ja! vissa klasser, hvilka så litet äro i stånd att tänka på morgondagen eller bereda sin framtida utkomst under ett tryckande missvestår. att ett visst slag af undsättning: det är, utdelning af spanmål eller mjöl, gratis, af behofvet påkallas. Men icke kan, hvarken en succesiv nedsättning af tullen eller en sådan Undsättning, som man förut vidtagit, emot återbetalningsskyldighet, afhjelpa den nöd, som nu hotar; ty, säkert blifva äfven de ösrige Östersjö-landernas skördar ogynsamma, och aflinen draga blott de större godsägarne och de förmögnare ibland allmogen någon väsendtlig nytta; den hufvudsakligaste fördelen tillfaller dem, som hafva bestyret dermed. Det skall emellertid blifva interessant att se hvad Ministrarne nu vilja tillråda och om de äfven nu icke skola våga föreslå kraftfnllare åtgärder, utan vandra i den gamla kretsgången. De äldsta Ärssurstarne komma att i höst bevista föreläsningarne vid Upsala Universitet. KK