Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 maj 1843, sida 1

mål öfver samhället, ty jag har ej försökt att intränga i hans förtroende utöfver hvad han af egen drift velat anförtro mig; men det är såäkert, alt han har föga aktning för menniskorna i allmänhet. Han tyckes nu ångra att han ej tillrättavisat den allmänna opinionen i asscende på vissa berättelser om honom; och i hvad han håröfver yttrar, låter han ofta någon bitterhet! frambryta. Så yttrade han under ett samtal med mig, i flera personers närvaro, angående den olycklige Severini, som vid Italienska Theaterns brand dog ett offer för fruktan: Severini är snart sagdt den enda menniska, hos hvilken jag sunnit en känsla af upprigtig tacksamhet: han glömde aldrig, att jag hade gjort honom till hvad han var, genom att först förskalfa honom inträde som regissör vid denna theater, hvarofver han sedermera, genom mitt föranstaltande, erhöll direktionen, och som på några är satte honom i besittning af en förmögenhet af åatta hundra tusen franes. Man har sagt, all under detta skenbara direktörskap, jag skulle hafva dolt mig för att dela vinsten af företaget; men verkliga förhållandet är, att jag ej har deltagit i denna affär annorlunda än genom de oegennyttiga råd, jag meddelat Severini och hans med-interessent. Jag medgaf, att äfven jag hade satt tro till den allmänna meningen härom, och tillade, alt sjelfva den auktoritet , som beviljat privilegiet, hade trott detsamma som hela verlden; han svarade ingenting, och nöjde sig med att blot! höja på axlarna. Det händer äfven nu för tiden, att några in Ifall då och då undsalla Rossini, hvilka kunde