Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 maj 1843, sida 2

Likasom mil-stenarne i Skaraborgs län utgjort och utgöra ett ämne för munterhet, genom den roliga anakronismen af en Carl XIV är 1707, så har ett, af en tidning redan antydt, upptag med några mil-stenar i norra orterna väckt ett slags uppseende, som dock icke är slägt med löje, utan tvärtom med sörtrytelse. Detta GY, eller huru den galenskap må se ut, som kan framhafvas, för att betekna en dynastisk opposition, utgör en vämjelse för hvarje verklig liberal oppositionsman. Han inser allt för väl, att på den vågen ingen: ting godt kan vinnas, ännu mindre bör vinnas, och att alla dylika osornustiga upptåg endast tjäna att underhalla den vanvetliga tron på tillvaron af sympathier af dynastisk natur. Denna tro, eller rättare möjligheten att förebära en dylik, ger alltid en, kärkommen, anledning att förbise anmärkningar och opinions-yttringar och härda sig emot dem. IIvarsöre skulle man lyssna till något från en quand-meme fiende? hvar före skulle man gifva sig den fruktlösa mödan att söka göra till viljes den, som i alla fall man vet hafver en annan kär? och således icke kan försonas? Det är så beqvämt att kunna säga: de hafva ingen ting emot mig för det jag gör, utan blott för det att jag icke är en annan, d. v. s. att jag existerar. Man har eti så mjukt hyende att lägga sitt samvete på, om man kan säga: dessa anmärkare kan jag icke tysta genom allmänna handlingar, endast genom enskilda bevekelser, genom föp; och så kan den mest olycksaliga af alla villfarelser uppkomma, den att man bör eftersträfva devouerade kreatur, i stället för öfvertygelsens bifall. De förra har man, för att så bisall alltid och till allt; den sednares bifall anser man omöjligt att vinna någonsin, emedan man tror henne icke existera. Sådana äro följderne af dessa usla, tanklösa, brottsliga upptåg, hvilka icke komma någon så illa till pass, som den verkligen liherale patri oten. Den ende, som kan vara interesserad af galenskaperna, är den, som vill underhålla de ofvan uppräknade inbillningarna; och det är icke exempellöst, att desse tillställt dylika upptåg mot sig sjelfva, för att få anledningar till trelskhet och till anklagelser.