Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 maj 1843, sida 1

fattaren af Othello och Semiramis, eller författaren af Pirata och Norma? Vid den tidpunkt, då Rossini ankom till Milano, hade denna sällsamma strid slutats till förmån för hans svage medtällare. Det var då fullkomligt. algjordt, att den sednares företräde framför Rossini ej mer kunde bestridas, och denne unge man, som blott ägt högst få idter, som alltid följt sina insifvelser, som skrifvit illa, och ej haft mer än en svag instinkt för harmoni och instrumentering, ställdes nu sans facon öfver en kompositör, hvars rika fontan har vetat att gifva sig så många olika former i Tancred, Barberarn, Othello, Semiramis, Moses och Vilhelm Tell. Ett annat förhållande har sedan dess inträdt. Redan är Bellini ej mer än ett historiskt namn, och snart skall det vara ett intet; ty il Pirata, la Straniera, i Capuleti och Norma hafva försvunnit från thealrarna. Italienarne blygas nu för sitt misstag, och vilja derföre utplåna minnet deraf genom den aklning, jag skulle vilja säga vördnad, som de egna Rossini. Under hans resa till Venedig yttrade sig öfverallt den lifligaste beundran; Milano och Bologna utropa honom som en stor man; Rom och Neapel hafva egnat honom slerfaldiga hedersbetygelser, då han senast besökte dessa städer. Florens ensam synes mig likgiltig för hans ära. jag vet ej, om ostadigheten i Publikens smak i hvad som beträffar hans drama iska musik, hvilken han ej hade förutsett, eller som vanan vid ett allmänt välde hade kommit honom att glömma, — jag vet icke, säger jag, om denna publikens ostadighet till en sullkomlig aver