Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 maj 1843, sida 2

Ack! Madame, utropade Abben i det han, kastade sis för hennes fötter: mitt namn, derom är jag ölvertegad, är endast allt för bekant för ers slåghet, och jag skulle i denna stund gilva hålsken af mitt blod om det aldrig blilvit uttaladt i er närvaro; men som ni sjelf sagt, Madame! Jag har gått för längt för alt gå tillbaka. Nå väl, jag är den olycklige Abbö de Ganges, hvars brott ni känner och som jag! fiera ganger hört er sjell omtala. ?Abbe de Gancest utropade Grefvinnan med förskräckelse, ÅÅbbå de Ganges! ni är denne asskyvärde Abbå de Canges, hvars blotta namn kommer en att rysa! Och det är er, det är denne mördare, det är denne skändlige vi hafva anförlroltt var ende sons uppfostran ? Ack? Jag hoppas för allas var skull att ni ljuger; ty om ni säger sanningen, tror jag alt jag genast skall lata arrestera er och föra er till Frankrike för att der lida ert välfortjenta straff. Det bästa ni har alt göra, om hvad ni sagt mig är sant, är att på ögonblicket lemna, icke allenast detta slott, ulan staden, ja furstendömet; och jag skall ända lida nog qual resten af mitt lif, hvarje gång jag tänker alt jag lefvat 7 år under samma tak med er. Abben ville svara, men erefvinnan höjde rösten till den erad att den unge fursten, som hans lärare förstått att vinna på sin sida och som lyssnade vid dörren till sin moders kammare, trodde att hans skyddslings sak tog en sul vänning och steg in för att åter kjelpa den till rätta. Han faun sin moder så förskräckt, att hon, med en machinlik rörelse, drog honom intill sig liksom för att sätta sig unerd