Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 maj 1843, sida 2

e författare skulle äter prestera nägot i nanal drägt till firande af denna dag. Prokten blef En Majdag i Warend, Svenskt sällighetsstycke i 4 Akt med nationalmelodier h Dansar; hvars uppränning och nationella me är hemtadt från de under det gemenmma namnet Wärend bekanta härader i Småid. Man påminner sig ur den äldre Svena Historien berättelsen om de tappra Wändsllickorna, hvilka under Blandas anförande, nom list och mod, rensade riket från de Dana fienderna. Det var då de fem härader, in hvilka Amazonerna utgingo, fingo denna r dem hedrande benämning (Wärend-värn); vensom qvinnorna i denna byggd singo flera bo rmåner, hvilka led för led skulle bland dem rtgå. Dessa rätter och bruk hafva till störa deln försvunnit; och nu i dag återstår ej er än den lika arfsrätten mellan man och vinna, — det bälte, som qvinnorna här buro isom ett falttecken, men nu blott bäres af ågra få, — den stolta seden att ej gilta dötvarna i Wärend med andra än infödingar i amma byggd, — och att uppkalla slickorna Her Blanda. En flicka med detta nanm föreommer afven här;8 och vid den sjlsverbrölopsfest, hvars firande utgör styckets egentliga nnehåll, nppträder hon jemte flera andra bondlickor, klädda till soldater, och manövrerar såunda på Scenen. En annan Wärendsflicka, Märha, baller på att inte få sin kärälskelige Nilsk medan han är född i Blekinge, hvarför hennes nor Britta med all makt sätter sig emot parit; bada dessa flickor äro omgjordade medby älttecknet. Ålven nämnes ofta om den lika arssrätten: och en fana kringbäres, på hvilken deta bud står skrifvet. Styckets intrig är naturligtvis ganska obetyd ig, då alltihop går ut på att få fram några underdaniga glädjeyttringar öfver den vördade udrige Konungens 25 kröningsdag. Iill detta ändamåt har Forf., som sagdt, låtit ett Små ländskt bondbar, Åke (Hr Fr. Kinmanson) och hans hustru Britta (Fru Bock) fira sitt silfver bröllop d. 44 Maj 1845: och för att illustrera denna hogtid, tillställas nu atskilliga fester, Tillika blir på samma dag deras ynasta dottel Märtha M:lle Lind) gill med den ärlige, men något tafalte Nils (Hr Strandberg); hvilken kärlek och frieri till Märtha utgör en gansk rolig episod. Nils, gamle farfar, Blekingsbon den Truve (Hr Dahlqvist), som varit närvaran de vid Konung Carl d. 14:de Johans Kröning berättar i början af stycket med mycken, lif liehet, huru vid denna högtidlighet tillgick Mycken effekt gör vidare upptågandet af Blånd (Fru IIjortsberh) med sin arme af bygdens tä nor; hvarpå högtiden något afbrytes genom e Italienare Farniente (lir Belletti)j, som under sit kringvandring i landet äfven kommit hit. oc nu först utbjuder sina gipsbilder åt bönderne hvilka, då de deribland äfven upptäcka Carl Jo hans, med förtjusning omfatta detta tillfälle at komma i besittning af den älskade Konungen bild, samt täsla om att få betala den. De efter sjunger Italienaren för folket, och Ilr Be letti har till sin visa härvid valt den sprittam de Turantellan. llärpå följer en slags säng lektion, meddelad af Italienaren åt den Sver ska bondslickan Märtha, som visserligen är rolig och blir det ännu mer gedom M:lle Linds nan va spel; men som dock, tillika med det de med sammanhängande berömmet åt sånger skan, — hvilket alltför öppet alluderar på Mill L. sjelf och hennes berrliga konstnärskap, ej allenast förefaller något puerilt, utan äfve är en omotiverad och onödig länk i handlin gens gång. Detta är ett af de många ställen genom hvilkas uteslutande stycket obestridlige skulle hafva vunnit i intresse: ty nu är styd ket alltför långt, och man tröttnar att i me än två timmar hålla uppmärksamheten spän vid åskådandet af en akt. Ålven yttras al mänt, alt man tycker, att pjesen är något lång trådig?; och jag hörde några spefåglar fråga om de i Wärend ha längre Majdagar än häruppe i Stockholm? — Emellertid bör nekas, alt pjesen på sina ställen är mycket r lig; och jag tror, att den mindre framgang de tyckes komma att röna, till stor del här rörer från den jemförelse man är så benäge att anställa med det förulgående Februar Divertissementet : effekten i detta senare var blo byggd på styckets nationella färg, hvaremot ma här, jemte det nationella, hvilket dessutom 0 är svenskt utan småländskt, — sökt anslå P bliken med några fsceniska effekter, hvariblan den att införa M.lle Lind till häst åtminstone kan räknas bland de särdeles lyckade, äfvensot genom genom några roligheter i dialogen, hvi ka dock uteslutande bestå i, dels altför sökt dels något platta ordlekar. Hvad utförandet beträffar, är det sådant, son man kan vänta sig af de utmärkta Artiste Kgl. Theatern nu äger alt erbjuda, synnerlige för ayriska Scenen. De här inlaggda kuplette hvilka afsjungas på nationalmelodier, exequ ras alla utmärkt väl; men priset tillkomme dock här, som vanligt M:lle Lind, I afseend på det dramatiska utförandet, hvilket äfven i al mänhet är ganska lyckadt, bör Hr Dannströ sklockaren i Socknen) anföras såsom den, hvi ken häcet färetfatt att 83 I mackering som SN PE