Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 maj 1843, sida 2

De sista utnämningarne. Grefve C. F. Horns befordran till Landshöfling är, jemte Baron Lowvisins till Kriasminiter och Hr Möllers till Postkommissarie i Ystad, let tillräckligaste beviset, att systemet lefyver ch hafver sin varelse lika friskt som nagonin; de äro proflappar deraf, lika bjärta och slänsande som någonsin funnits, och bevisa väst, att tiden förmår öfver vart system lia litet som öfver särgerna ide egyptiska giafamrarna. Vid sista rii sdags slut kunde man böra en hop beskedliga optimister såga: visserligen hafva vi icke vunnit stora positiva resultater, och det har väl icke lyckats att genomdrifva synnerligen många beslut hos Ständerna, än mindre att sa nadig sladfästelse ä ens dessa få beslut: men den allvarsamma amda, som under debatterna framträdde, har dock utöfvat ett omälligt moraliskt infytande, och det gamla systemet kan icke vidare visa sig i hela sin råa nakenhet. Så fick man verkligen böra diverse kortsynsa och lättrogna personer då predika; och om de lesva, skola de icke annat kunna än flatna öfver sin tro pa moraliskt intlytande, så vidt fråga är om Kongl. svenska systemet.? Har någonsin, äfven innan publicitet och opposition fick den ringaste fart, en emhbetsmanna-tillsättning varit mera systematisk än rästan hvar enda en af dem, som på några månader visat sig? Nej, just under det den allmänna harmen begynt allt mera hågljudt uttala sig, har systemet satt sig på tvären med ännu envisare morgue och synes just med flit velat ådagalä.ga, att det tragar efter himmel och jord intet, och att det vet af grundlagen intet mer än de sex första orden i 4 2. Regeringsformen. Valet af de högre administrativa embetsmännen har blifvit satt i samma kategori med valet af förvaltare på Konungens enskilda egendomar, sådant detta nu begynner framträda i dagen genom den Graveska rättegången ; samma principer halva ögonskenligen gjort sig gällande, både för rekommendation tll antagande och för de antagnes sätt att förfara och bibehålla sig. Det är således iche underligt, att de bada valen ofta sammanträffat hos samma personer, och att samma paragraf betraktats såsom gällande för dem i båda egenskaperna. Hvad Grefve Horn vidkommer, så har väl han, så vidt vi känna, icke varit använd vid den enskilda förvaltninzen ; men säkert är ock, att han icke heller i den allmänna haft tillfälle att utveckla nägra talenter; och hans utnämning är således al den sorten, som hyilar blott på konsideration och nåd. Nåden ater härleder sig från ingen ting annat än den, lindrigast sagdt, tvätydiga förtjensten af politisk omvändelse. Ålven denna är vanligen icke tillräcklig, så vida han icke är förenad med. stor skandal, med någon coup declat, som ohjelpligen kompromellerar; och ingen kan neka, att Gr. Horn med utmärkelse genomgått den skolan. En sorgligare role påminna vi oss aldrig hafva sett någon politisk man spela. Öfver